Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTRA EUROPA
Krimsky kallad», eller om detta icke heller ginge för sig, hos
konungen i Polen utverka 80,000 man tatariska hjälptrupper. Det
var första gången, som den svenska regeringen sökte sydrysk
hjälp mot den mäktige östra grannen. Men tatarernas bistånd
behövde icke anlitas. En stor
fredsbeskickning, bestående
av Sten Eriksson, ärkebiskop
Lars, biskopen i Åbo Mikael
Agricola, Bengt Gylta till
Påtorp, Knut Knutsson (Lilja)
till Ökna samt sekreteraren
Olov Larsson, utrustades,
avreste på vintern och anlände
till Moskva den 21 februari
1557, medförande dyrbara
gåvor till tsaren: en stor
silverskål med en segergudinna,
kåsor, stop och skedar av
silver samt skinnvaror. Här
avslöt den några veckor
senare, den 2 april, en fred på
40 år. Traktaten var
uppsatt i den vanliga
övermodiga ryska stilen: konung
Gustav hade låtit genom sina
sändebud bönfalla tsaren att
avlägga sin vrede över att
svenskarna vid gränsen hade
förbrutit fredsbrevet; tsaren
hade »benådat» den svenske konungen och befallt sina
ståthållare på Novgorod att hålla fred i 40 år efter det gamla
fredsbrevet; ett gränsmöte skulle hållas om två år för att
rannsaka om landmärkena och slita övriga tvister; ståthållarna i
Novgorod skulle besegla traktaten och kyssa korset över den, liksom
den svenske konungen å sin sida skulle göra. Denne senare
brydde sig icke om det förödmjukande i formen, var belåten med
att komma ifrån det krig, i vilket han varit nog oförsiktig att låta
KLAS KRISTERSSON HORNS KÅsSA.
Nordiska museet.
4t5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
