Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 3. Östra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
man förtröstat oss på, det är alltsammans lögn och bedrägeri;
konungen i Polen sades stå i fejd med muskoviten, »det är lögn»;
livländarna skulle också stå i oenighet med honom, »det är också
lögn och bedrägeri»; tatarerna skulle ha krig med honom, vilket
också ingenting annat var än lögn; man hade talat om böndernas
manlighet i gränstrakterna, och konungen hade ej försport
synnerligt mera av dem än av andra »oförståndiga bönder», snarare mera
falskhet än ståndaktighet o. s. v. Själv lämnade han den
egentliga krigsteatern och uppehöll sig förra hälften av 1556 i Åbo
eller trakten däromkring; han ämnade ett ögonblick till och med
resa tillbaka till Sverige mitt i vintern runt Bottniska viken
och beställde bönder, hästar, renar och skidlöpare men stannade
kvar. Han synes ännu en gång ha vänt sig till ordensmästaren
med begäran om hjälp men fick även nu ett avböjande svar.
Under sådana förhållanden visade han sig benägen för en snar
fred, obekymrad om hans krigiska ära därigenom skulle lida.
Han redogjorde för ställningen i ett nytt brev till hertig Erik på
våren. Muskoviten, hette det där, eftertraktar ett sådant välde
kring Östersjön, som turken har i Asien och Afrika; det är att
befara, att han uppnår detsamma, om ej regenterna kring
Östersjön söka förekomma honom. OÖrden valdes för att motivera en
framställning till Danmark om hjälp, vilken emellertid ej ledde
till något resultat.
Redan mot slutet av 1555 hade tsaren föreslagit ett möte vid
gränsen men på förödmjukande villkor: den svenske konungen
skulle själv infinna sig där och genom sändebud hos tsaren
avbedja »sitt brott». Därpå kunde man naturligtvis icke gå in, men
frågan upptogs kort därefter i en något mindre övermodig form av
ståthållaren i Novgorod, och nu inträdde faktiskt stillestånd, som
i oktober 1556 avlöstes av en gränsfred mellan invånarna i Viborgs
och Nöteborgs län. Under tiden avsändes på sommaren
kyrkoherden i Åbo mäster Knut till tsaren för att förbereda den
definitiva underhandlingen. Genom en ny beskickning begärdes
konungens i Polen bemedling, vilken också förvärvades, och till
hertigen i Preussen skrev konung Gustav för att främja denna
angelägenhet; lyckades det icke, bad han emellertid om
hertigens bistånd för att mot ryssarna upphetsa den »tatariske kejsaren,
414
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
