Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 1. Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
I denna krets av uppväxande barn och av fränder torde
konungen i synnerhet under Margaretas livstid ha fört ett
lyckligt familjeliv. Hovet befann sig på rörlig fot och tillbragte i
regel endast kortare tider i Stockholm. Frånsett de resor, som
då och då företogos till avlägsnare landsorter, var det i
synnerhet mellan gårdarna kring Mälarens vackra stränder eller på
dess öar, som flyttningarna ägde rum. Gripsholm, Rävsnäs,
Tynnelsö och Eskilstuna på södra sidan, Kungsör och Ekolsund
på den norra, Svartsjö, Alsnö, Ventholmen voro omtyckta och
ofta uppsökta vistelseorter, och drottningen förde här en stor
herrgårdsfrus levnadssätt efter den tidens sed, skötte själv sin
linnekammare och utövade högsta tillsynen över ladugården. Det
var under dessa lyckliga år, som adelsfamiljerna i grannskapet
samlade sig, när konungen gav något gästabud, vallenast till att se
Hans Majestäts lustighet». Det var här, som systersonen Per Brahe
långa tider hade tillfälle att på nära håll se morbrodern och i
sitt minne inprägla egenskaper och drag så noga, att han därav
längre fram kunde giva en levande skildring, som blivit
eftervärlden förtrogen och i sitt slag är den äldsta personlighetsstudie
i vår litteratur. Tack vare den och tack vare bevarade porträtt
står konung Gustav såsom människa ännu levande för vår syn.
Vi använda huvudsakligen Per Brahes bekanta teckning i det
följande.
Konungen var, berättar han, av en »passelig manslängd», vid
pass tre Stockholmsalnar och en tolftedels kvarter, hade ett
»trint» huvud — porträtten visa en tillbakalutad panna — vitgult
hår, ett vackert, stort, långt skägg, skarpa ögon, liten rak näsa,
en välbildad mun, rödletta kinder och rödbrun kropp, så
välskapad som någon målare kunde önska sig, och så hel, att där
ej fanns en fläck, som man kunde sätta en nålsudd uppå.
Manlig och kunglig klädebonad bar han gärna, och på vad sätt än
kläderna voro skurna, passade de honom väl. Han hade ett
skarpsinnigt omdöme och överträffade, ehuru han ej själv haft
tid att öva sig i bokliga konster, många, som hade studerat.
Så kunde han träffande bedöma målningar och »beläten», porträtt,
byggnader, landskap, djurs, örters och träds proportioner och
egenskaper. Han hade också ett »övernaturligt gott minne»;
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
