- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
425

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 1. Den kungliga familjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN KUNGLIGA FAMILJEN

vad han hört en gång eller två glömde han aldrig; personer,
som han rätt fått syn på, kände han igen efter tio eller tjugu
år; där han en gång färdats eller vistats, villades honom ingen
väg, han kom ihåg icke blott namnen på byarna utan till och
med på bönderna, som bott där han färdats fram i sin ungdom.
Han älskade musik, både sång och instrument, bedömde den
träffande och var själv en »vartist» både att sjunga och spela.
Ibland alla instrument höll han lutan för ljuvligast, och det var
ingen afton, när han var ensam, som han ej övade sig därpå. Han
var en »ljuvlig, lustig och lättsinnig» herre i snack och tal, och
huru många personer än voro församlade i salen, visste han att
lyckligt ställa sina ord till envar, man eller kvinna, andlig eller
världslig, förnäm eller ringa, efter vars och ens stånd och
egenskap. Också hörde alla honom gärna, och allmogen ropade
ofta, att han själv skulle tala i de ärenden, som hans tjänare
eljest borde utföra. Han kunde svara varje spörjare riktigt,
uppger en annan sagesman, och rätta sina egna präster. Han
höll ett »ärligt och kungligt» hov både av inlänska och utländska
herremän och ett »anseendes fruntimmer». Under dessa lyckliga
tider samlades också hovet efter middagen en timme på
danssalen, där konungens spelmän voro tillstädes och »lekte dansen»
för de närvarande. Var annan eller var tredje dag red han ut
med hovets herrar och damer på jakt eller eljest »till att spatsera
och med vällust tiden fördriva». Han höll ock en fäktskola,
där den unga adeln kunde öva sig »med rännande och springande»,
och anställde stundom ridderliga övningar i harnesk och
rustning; segervinnaren fick ett pris, en guldring, en pärlkrans eller
»en fördans med en jungfru av fruntimret till välsignelse». Han
var gudfruktig och förde ett ärbart liv, så att han som ogift
aldrig blev beryktad för någon konkubin; man visste ej heller
tala om några hans oäkta barn, och sitt äktenskap höll han
väl. Han var ock mycket lyckosam, tillägger systersonen, i allt
vad han företog, i spel, när man någon gång förmådde honom
därtill, då spelförlusten noga antecknades i räkenskapen, i
krigssaker, i åkerbruk och boskapsskötsel, i fiske och malmfynd, ja

1 Fruntimmer = den kvinnliga hovstaten.

425

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free