Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 1. Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KUNGLIGA FAMILJEN
galenskap, dig själv och oss alla samt fäderneslandet till obotlig
och evig skada»; han fortsätter bevekande: slutligen »berör du
i din skrivelse om ett kristligt och barmhärtigt verk till att
bevisa; ja, detta vore visserligen ett kristligt, barmhärtigt och
rättvist verk, att du ville komma oss såsom din gamle och
utarbetade fader i hans ålderdom med regementet till hjälp ... ja
detta vore ock visserligen ett kristligt och barmhärtigt verk, att
du ville betänka ditt och din fattiga släkts och alla trogna
Sveriges inbyggares nytta ... och dess skada och fördärv hjälpa
till att avvärja, som, Gud bättret, hänger och svävar i all som
största sorg och farlighet, ja så gott som på en silkestråd»;
Erik borde också lägga på sinnet den ära och heder, som
honom bevisats av hans fädernesland. En månad senare besvor
honom fadern, ännu mera bekymrad, för Guds sons Jesu Kristi
död och pinas förskyllan och vid den sonliga kärlek och lydnad,
som alla fromma barn borde visa sina föräldrar, att avstå med
det »martirium», varmed han och flera plågade honom, hans
»fattige gamle fader», som var dag gick på gravbrädden.
Till Margaretas förstfödde, hertig Johan, vände konungen
den kärlek, som Erik ej förstod att förvärva eller som han
förspillde. Men även Johan beredde fadern bekymmer. Hans
»ensliga spekuleringar», som alstrade melankoli och »sällsynta
tankar», och hans studier ogillades: »denna tids lägenheter äro
fast olika de gamla, och världen förändras alltjämt», hette det
i avseende på den senare; de unga borde taga saken allvarligen
före, hette det en annan gång, och så arbeta i deras unga år,
som vi gjort i vår ungdom. Och när den 21 -årige fursten på
egen hand började driva politik i Livland, följde det ena
bannebrevet efter det andra. Han fick höra talas om sin ungdoms
oförstånd och förbjöds att avsända några brev utan att ha
underställt dem konungen. »Vi förundra oss», lydde ett ofta anfört
nästan profetiskt ord, »att du är så het att längta och trängta
efter olyckan och ställer ditt sinne på ogrundade och ovissa
meningar, att du icke kan märka farligheten utan går fram allt
efter ditt eget sinne.» Traditionen berättar, att Erik och Johan
redan som barn varit avundsjuka på varandra. Nu förenade
sig för ett ögonblick båda — mot fadern. Erik lovade Johan
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
