Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 2. Hertigdömena och den sista riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IERTIGDÖMENA OCH DEN SISTA RIKSDAGEN
Den andra huvudfrågan vid riksdagen rörde Eriks engelska
resa; den godkändes av ständerna, och en utomordentlig
silverskatt pålades, 16 lod silver att utgöras i en så kallad gärd, varom
16 bönder skulle förena sig, för de övriga stånden efter grunder,
som ej äro närmare bekanta. Men konungen försökte ännu en
gång att vinna uppskov med denna resa, som stred i så hög
grad mot hans hjärtas innersta önskan och vars alla
vanskligheter stodo så klart för hans sunda förstånd. Uti ett betänkande
av den 23 juli uppräknades ännu en gång alla svårigheterna, de
ovissa utsikterna till ett lyckligt resultat av friarfärden, de
oerhörda kostnaderna, den osäkra politiska ställningen icke minst i
TvÅ ÖRE (KVADRATFORMIG KLIPPING) 1556.
Livland, där Sverige fått konungens i Danmark broder till granne.
Men ingenting hjälpte. Erik lät sig ej rubbas från sin önskan
att företaga en giljarfärd, som skulle väcka uppseende i hela
Europa, och fick då också avgiva en vidlyftig försäkran att
ingenting företaga eller lova, som kunde skada Sveriges
intressen.
Under dessa överläggningar, som tyckas ha antagit en ganska
allvarlig karaktär, uppsköts riksdagens avslutning, och ständerna
synas ha lämnat densamma på skilda tider. Också uppsattes
denna gång flera olika beslut. Adeln, av vilken 210 personer
uppräknas, ehuru alla ej torde varit närvarande, förenade sig
om ett, prästerskapet avgav två, biskopar och ordinarier det
ena, meniga prästerskapet det andra; städerna avgåvo ett par;
och av allmogen inhämtades, delvis efter riksdagen, bekräftelser
landskapsvis. Adeln erkände i sitt beslut redan nu Erik som
arvkonung med rätt att under faderns livstid begagna denna
titel, lovade att bispringa honom på den engelska resan, att
under hans frånvaro mot honom och hans arvingar iakttaga trohet
samt erkänna hertig Johan som rikets ståthållare, ifall fadern
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
