Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 2. Hertigdömena och den sista riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
doge under hans frånvaro, varjämte den förband sig att under
alla omständigheter hålla konungens testamente, eftersom, hette
det, konung Erik lovat att vara dem en nådig och gunstig herre
och konung, hållande dem och alla Sveriges undersåtar vid Sveriges
lag och rätt med undantag av de två punkterna: i konungabalken att
konungen vore till riket väljandes och ej ärvandes, och i kyrkobalken
om de papistiska ceremonierna och »andra olidliga artiklar». Det var
första gången, som på svensk riksdag en direkt och
uttryckligen formulerad förändring vidtogs i landslagen, vars
bestämmelser förut med tystnad blivit förbigångna. De ofrälse
ståndens försäkringsurkunder gingo med nödiga förändringar ut på
detsamma. Konungen för sin del utfärdade den 5 augusti en
vidimering av och bekräftelse på arvföreningen till Eriks förmån;
måhända hade tankar eller planer rört sig, ehuru man ingenting
med visshet känner därom, att utesluta honom från arvsrätten
och överflytta kronan till hertig Johan. I det stora manifestet
av den 25 jan. 1569 angående orsakerna till konung Eriks
avsättning uppgives bestämt, att konung Gustav ämnat skilja
honom från successionen och endast genom hertig Johans böner
och knäfall bevekts att avstå därifrån, men den egentliga
tidpunkten, när detta skulle ha skett, angives icke närmare.
Såsom förut är nämnt, synes redan före riksdagen ett bättre förhållande
hava inträtt mellan konungen och den äldste sonen, men det är
ej otänkbart, att söndringen åter kunnat utbryta.
Rådet yttrade sig särskilt om den engelska resan och om
den politiska ställningen i allmänhet, bland annat om
förhållandet till Livland, och tillstyrkte konungen att mota de danska
planerna på Reval.
Den 14 augusti lämnade konung Erik Stockholm för att
begiva sig ut på sin stora färd. Den gamle konungens krafter
voro då redan så brutna, att man kunde frukta det värsta.
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
