Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 3. Konung Gustavs död och begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAVS DÖD OCH BEGRAVNING
rättelsen, att allt hopp var ute, själv måste intaga sängen, men
hon låg så, berättar biktfadern, »att hennes ögon alltid voro till
H. K. majestät». Det var den 27 september. Två dagar senare,
den 29 september, kunde man märka, att det led mot slutet.
Hans själasörjare ställde till honom några förmaningar, och då
hans svåger Sten Eriksson anmärkte, att konungen ej längre
kunde höra, böjde predikanten sig ned och yttrade: »Nådigste
herre och konung, tron I på Jesum Kristum och hören min röst,
så giver oss något tecken.» Till allas förvåning svarade konungen
med hög röst ja. Kort därpå, vid klockan 8 på morgonen,
avled han tyst och stilla.
Konung Erik hade ej hunnit lämna Sverige, då underrättelsen
kom om faderns död. Han återvände, ehuru läångsamt, för att
övertaga regeringen och fira dennes begravning. Det hade länge
dröjt med denna. Omsider kunde, den 17 december, ett
högtidligt liktåg sätta sig i rörelse från Stockholm till Uppsala. I
spetsen drog en fänika knektar, 100 man, och därpå följde konungens
hästar. Därefter kommo präster och djäknar sjungande psalmer.
De senare vände om, när man kommit utom staden, men de
förra följde med, vakande turvis under de två nattläger, som
behövdes för att hinna fram till Uppsala. Sedan kommo fyra
härolder ridande, och därefter fördes alla rikets landskapsvapen
av tjugufyra vapendragare. Fyra riksråd följde med huvudbaneret,
vapenkjorteln och hjälmen, rustningen och svärdet framför den
av fyra hästar dragna likbåren med konungens och hans två
avlidna drottningars kistor, ovanpå prydda med deras bilder i
kroppsstorlek. Efter densamma red ännu ett riksråd med konungens
livhäst. Så följde i ordning den nye konungen, furstarna, de
övriga riksråden och några av adeln, drottningen och
prinsessorna, var och en i sin släde, hovfruntimret, återstoden av adeln
samt de tyska skyttarna, slutligen borgare, borgerskor och »annat
parti». I Uppsala domkyrka höll konungens förre hovpredikant,
biskopen i Västerås Peder Svart, den 21 december likpredikan
(sedermera tryckt 1620) och ärkebiskopen en »tröstepredikan»,
varpå riksråden buro kistorna ned i gravkoret. Svante Sture
stötte därefter med konungens svärd tre gånger mot
kyrkogolvet under utrop: Nu är konung Gustav död, varpå han över-
T/43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
