Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - III. Gustav Vasas testamente - 3. Konung Gustavs död och begravning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
riket så mycket ont, biskop Brask, den »gamle räven», biskop
Jakob och »den nye påvens lem och djävulens ståthållare och
troll», biskop Gustav. Han tänkte även med bekymmer på
framtiden: »Mycket kunde jag ännu hava att uträtta», yttrade han
vid ett tillfälle, »huru skall det eljest gå eder, I svenske, under
MINNESPENNING ÖVER KONUNG GUSTAV I:S DÖD OCH BEGRAVNING.
Med Eriks valspråk: Deus dat cui vult. (Gud giver åt vem han vill.)
Kungl. Myntkabinettet i Stockholm.
ett nytt regemente? Denna snöda världs lägenheter kunnen I fast
litet förstå» Så småningom veknade ock det hårda sinnet.
Han förlät alla på jorden, som varit honom emot, och bad, att
alla skulle förlåta vad helst han själv brutit. Ett av de sista
ord, som hördes från hans läppar, var: »Jag bekänner mig hava
intet så regerat i mitt konungsliga ämbete, som mig borde.
Herre Jesus, du som allsmäktig äst, misskunda dig över mig,
syndare.»
Den unga drottningen, Katarina Stenbock, hade troget vakat
vid sin makes sida, tills hon bruten av trötthet och av under-
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
