Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
äntligen trupper och penningar, varpå den 4 juni ridderskapet
och adeln i de tre landskapen Harrien, Wierland och Jerven, den
6 juni staden Reval av sändebuden togos i den svenske konungens
beskydd och försäkrades om sina privilegiers åtnjutande. Ett par
veckor därefter, midsommardagen, kapitulerade slottet. En
beskickning avfärdades till Sverige, som mötte konungen efter hans
kröning, och denne upptog nu själv den 2 augusti adeln och
borgerskapet som sina undersåtar och bekräftade privilegierna.
Staden fick därjämte löfte om att konungen efter bästa förmåga
skulle söka avskaffa Narva-farten. I Estland kunde Horn under
hösten icke mycket uträtta; dock erövrade han det väster om
Reval belägna Padis kloster och avslöt därefter med
ordensmästaren ett stillestånd, som skulle räcka fram mot slutet av
året.
Så var det stora steget djärvt och lyckligt taget tvärsöver
Finska viken, och Reval kom i halvtannat århundrade att förbliva
en svensk stad. Åtgärden hade sitt berättigande i ögonblickets
politiska situation. Vem som än eljest blivit herre i staden, den
ryske tsaren, konungen i Polen eller hertig Magnus med
Danmark bakom sig, hade det inneburit en ögonskenlig fara för
Sverige, och i den livländska förvirringen var knappt annat att
göra. Så torde Erik också ha uppfattat saken, ehuru han sedermera
gjorde sig besvär med att även uppsöka allahanda rättsgrunder för
sin åtgärd, vars alla följder han knappast överskådade. Den
väckte naturligtvis uppseende på alla håll; en farlig konkurrent i
det livländska arvskiftet hade uppträtt. Konungen av Danmark
var den, som först protesterade, åberopande gamla
höghetsrättigheter, men motstånd reste sig snart från annat håll. Förhållandet
till Ryssland hade fått en ny ömtålig sida, det dröjde ej länge, innan
Polen sköt sig fram i ordensmästarens ställe, och även hertig
Johans planer hade blivit korsade. Det hade erfordrats stor
politisk skicklighet för att lyckligt reda sig mellan alla dessa
svårigheter, och denna ägde Erik endast i en begränsad grad.
Redan i slutet av samma år undergick ställningen i södra
Livland en avgörande förändring. Övergiven av alla, även av
Tyska riket, på vars hjälp han i det sista hoppats, såg
ordensmästaren Kettler ej längre någon utväg att sammanhålla det liv-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
