Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED HERTIG JOHAN
undsättning med en väpnad styrka; komme en sådan, hoppades
han icke blott kunna försvara sig och hindra alla försök både mot
sig själv och den polske konungen utan även att uppnå större
mål — det var kanske Sveriges krona, som skymtade för den
ärelystne och bedårade fursten, men han yttrade sig samtidigt
på ett sätt om Danmark, som utesluter möjligheten av några
förrädiska förbindelser med denna makt. Innan skrivelsen
avgick, kom underrättelse om riksdagens dom, och Johan skyndade
att tillägga ett förbittrat postskriptum, redogörande, ganska
korrekt i övrigt, för beskyllningarna och slutande med att ännu en
gång anropa svågern om skyndsam hjälp, att han kunde försvara
sig mot det grymmaste tyrranni och den skymf, som falskeligen
och utan skäl vederfarits honom. Det var ej stor utsikt, att
han skulle lyssna till de sista förslag till förlikning, som Erik
hade att göra.
Omedelbart efter riksdagen avsändes Hogenskild Bielke och
den redan nämde Olov Henriksson till Finland för att göra
ännu ett försök att förmå hertig Johan till eftergift, men på
villkor som voro av mycket förödmjukande art. Sändebuden
skulle delgiva Johan ständernas dom men, om de funne honom
ångerfull, framställa å konungens vägnar följande krav. Han
skulle först och främst avlägga ny trohetsed, ett par av
konungens förtroendemän skulle städse vara i hans omgivning och han
utan deras vetskap ingenting av vikt företaga i furstendömet,
han finge ej befatta sig med några »rikets saker» och ej utan
konungens vilja eller befallning begiva sig till honom eller
annorstädes, icke hämnas på någon, som vare sig underskrivit domen
eller eljest i denna affär uppträtt mot honom, han skulle avstå
från rätten att slå mynt, slutligen skulle han förklara sig ha
förbrutit arvsrätten till kronan men av konungens nåd fått det
medgivandet att vara den tredje i successionen efter hertigarna
Magnus och Karl. Ginge han in på allt detta, skulle konungen låta
domen falla och låta honom behålla furstendömet Finland med
dess uppbörd.
Att acceptera sådana villkor hade varit att uppgiva allt vad
hertig Johan under åratal strävat för. Underhandlingarna med
de kungliga sändebuden drogo ut ända över förra hälften av
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
