Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
juli. Sangvinisk och överskattande egen förmåga, vidhöll Johan
sitt beslut att göra motstånd, och detta ehuru kungliga trupper
redan började sammandragas i Finland. Han vidtog ytterligare
försvarsanstalter och sammankallade ett möte i Åbo, där han
skickligt och spetsigt nog framställde åtskilliga anklagelsepunkter
mot konungen och dennes politik samt försvarade sitt eget
handlingssätt, anförande bland annat, att han fruktlöst framställt tre
förslag till uppgörelse med konungen, det första att komma
honom till hjälp mot danskarna, vidare att mot en penningsumma
och tillåtelse att få begiva sig vart han ville avstå från sitt
furstendöme, slutligen att mot säker lejd infinna sig i Sverige och
försvara sig. De närvarande synas villigt ha avlagt den äskade
trohetseden. Och likväl tydde allt på, att Johan ej från något håll
hade hjälp att vänta. Från Polen var det redan för sent att få
något understöd, och konung Eriks förtroendemän drogo sig på
ett betecknande sätt undan, när det började bliva tydligt, att
brytningen var oundviklig. I mitten av maj uppmanade
hertigens frände, ståthållaren på Reval Svante Sture sonen Erik att
lämna hertigens hov, och den 3 juli avläto de befallningshavande
i Estland, Svante Sture, Karl de Mornay, Nils Krumme m. fl., ett
meningsfullt brev till hertigen, i vilket de avrådde honom från
att lämna furstendömet och begiva sig »under främmande
potentaters vingar» och i stället tillstyrkte att förtroendefullt vända
sig till konungen samt slutade med den tydliga förklaringen, att
om någon, vem det än vore, otillbörligt ville sträva mot
konungen, skulle de samtligen, den störste och den ringaste, den
rikaste och den fattigaste, våga liv och gods och allt vad de
ägde för att med den nuvarande konungen förfölja envar, som
strävade honom emot.
Avgörandet kom snart. I Finland samlades efter hand om-.
kring tio tusen man, och en sådan styrka var hertigen icke
vuxen. Åbo slott besköts med energi, och snart började
besättningen desertera. Redan den 12 augusti var allt slut, och
hertigen måste överlämna slottet, sig själv och sin gemål i fiendens
händer, på villkor att få åtnjuta ett furstligt fängelse samt
uppbära inkomsterna av furstendömet m. m., tills hans sak blivit
avgjord. Men Erik förkastade dessa villkor, och vid Vaxholm
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
