Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
möttes Johan av Jöran Persson, som å konungens vägnar till den
olycklige fursten höll ett strängt anklagelsetal, till sist vändande
sig till de kringstående med de orden, att de icke borde finna
det sällsamt att se en furste fängslad, som brutit den ed han
svurit sin konung. Johan måste erkänna sig själv och sina
tjänare som konungens fångar och fördes till Gripsholm för att där
bevakas som hans majestäts och rikets argaste fiende, såsom
Erik i första hettan uttryckte sig. Åt Johans gemål erbjöds
furstligt underhåll, om hon ville leva skild från honom. Hon
svarade, säges det, med att visa Jöran Persson sin vigselring
med inskriften: Ingen utom döden. Med hertigens svenska
tjänare gjordes processen kort. Redan i början av september
dömdes de av nämnden till döden, och ett stort antal avrättades
ofördröjligen. »Det var ett ömkligt skådespel», säger ett
ögonvittne, »att skåda på det halshuggande och steglande, som
vederfors hertig Johans tjänare i staden och på malmarna, jag
och mången med mig kunde icke utan gråtande tårar se det.»
Johan själv fördes, sittande på däcket av ett fartyg, genom
Söderström in i Mälaren till sin förvaringsort. På Södermalms berg
syntes, berättas det, lemmarna av hans avrättade tjänare.
Så slutade för denna gång konflikten mellan de båda sedan
barndomen rivaliserande bröderna. Johan hade tvivelsutau brutit
mot Arboga artiklar, och hans förbindelser med en furste, som
Erik gjort till sin fiende, voro visserligen sådana, att de lätt nog
kunde råka i strid med Sveriges statsintressen, ehuru han
säkerligen själv i det längsta hoppats att mellan de båda medtävlarna
om Livland åtminstone kunna bevara neutralitet. Men Erik kan
ej fritagas från beskyllningen att genom en vacklande hållning
ha givit sken av berättigande åt broderns företag. Genom sitt
våldsamma ingripande på grund av en förvillad ynglings
franpressade bekännelser hade han påskyndat en brytning, som eljest
måhända hade kunnat undvikas, och den lätta framgången
fläckades av grymheter mot underordnade personer, som fingo lida
för vad deras herre brutit, grymheter av det slag som efter hand
mer och mer skulle sätta sin outplånliga fläck på Eriks regering.
Dödsdomen över brodern ville eller vågade han icke verkställa,
och denne förblev i åratal en fånge, föremål för de känslor av
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
