Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 2. Besittningstagandet av Estland. Brytningen med hertig Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED HERTIG JOHAN
olika art, som skiftade i konungens själ: misstankar, fruktan,
medlidande, förbittring. Hans bild har säkerligen sällan vikit ur
konungens sinne, han och hans gemål skulle i sinom tid
invecklas i ett av Eriks mest ödesdigra åtgöranden för att snart
därefter lämna fängelset, dit den nu skenbart så mäktige konungen
i sin tur skulle kastas.
Den svenska högadeln hade icke tagit parti för hertig Johan,
men man kan antaga, att hans behandling det oaktat hos hans
mäktiga mödernesläkt gjorde ett djupt intryck. Konungens
misstankar mot densamma måste näras därav, och Svante Sture,
som, när domen fälldes, befann sig i Estland, har ett par år
senare måst giva en bekräftelse på densamma. Redan samma
år vände sig konungen till den yngre brodern Magnus för att
få en sådan. Denne sökte naturligt nog att draga sig undan, ehuru
utsikten till arvsrätt i Johans ställe framhölls som ett lockbete.
En bekräftelse på denna rätt har han slutligen mottagit, och
troligen har han i sammanhanhang därmed låtit förmå sig att
bekräfta domen. Det var i så fall kort innan hans
sinnessjukdom utbröt, och man har, kanske icke utan skäl, sammanställt
det ena med det andra.
I Livland hade redan hösten 1562 konung Eriks
befallningsmän med Johan ingått den överenskommelsen, att besättningen
på ett av dennes pantslott, Karkus, skulle till hälften bestå av
konungens trupper, varemot dessa skulle hjälpa till att skydda
de övriga såväl mot ryssar som mot andra fiender. Johan
hade anförtrott befälet åt en äventyrare, en tyrolsk greve av
Artz. Efter Johans fall sökte denne spela slotten i ryssarnas
händer, men han utlämnades av sitt eget folk till Polen, i vars
besittning de flesta slotten efter hand kommo. Även på ett annat
håll rönte Eriks politik en missräkning, Till koadjutor åt
ärkebiskopen av Riga hade utsetts en obetydlig tysk furste, hertig
Kristofer av Mecklenburg. Denne trädde 1562 i vasallförhållande
till den svenske konungen, som med hans tillhjälp hoppades efter
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
