Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 3. Upplösningen av förbundet mellan Sverige och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
hem med det danska förslaget, som befanns oantagligt. Däri
yrkades bland annat, att hertig Magnus skulle upptagas i
traktaten, och att konung Erik skulle avlägga de
dansknorska vapnen, medan endast ett villkorligt löfte gavs
beträffande tre kronor i det danska. Redan i april samma år
avsändes en svensk sekreterare, Lars Knutsson, med ett nytt
förslag till revision av Brömsebrotraktaten och med yrkanden både
i avseende på Narva-fartens inställande och bortläggande av tre
kronor å danska konungens sida. Fredrik II inskränkte sig
emellertid till att föreslå ett gränsmöte för att träffa överenskommelse
om alla tvistepunkter. Under ledning av Ture Bielke avsändes
också längre fram på året en ny svensk beskickning, och
underhandlingarna, som ägde rum i Köpenhamn, blevo mycket långvariga.
De svenska sändebuden skulle enligt sin instruktion dröja, tills
de finge klart besked, om det skulle bliva krig eller fred. Dock
ville Erik ej direkt framkalla någon brytning; han såge hellre,
att en sådan förklaring komme från danskarnas sida.
Sändebuden skulle förbehålla Sverige anspråken på Gottland men
bestrida varje Danmarks rätt till »Sveriges rike eller Sveriges
krona», varom ett förbehåll från dansk sida intolkats i det gamla
fördraget; ville danskarna förebära några rättigheter till Livland,
skulle man däremot sätta svenska anspråk på Halland och Skåne.
Man torde ej med skäl kunna påstå, att dylika krav voro
överdrivna. I Köpenhamn lyckades emellertid underhandlarna ena
sig om några nya fördragspunkter; de gingo bland annat ut på
ett försvarsförbund mellan de båda rikena och överlåtande åt
skiljedomare att avgöra ömsesidiga tvistepunkter och rättsanspråk.
Men Erik ogillade i september särskilt bestämmelserna om
skiljedom, vilka han underkastade en ganska träffande kritik, och ålade
sändebuden att resa hem, om de ingenting vidare kunde uträtta-:
De stannade likväl kvar, synes det, över en månad, och man
tyckes i Danmark ha föreställt sig, att freden vore en avgjord
sak, då en direkt befallning kom till svenskarna att återvända.
Det hindrade icke konung Erik att i Sverige låta utropa, att
fred med Danmark nu vore ingången, ett lika besynnerligt som
grovt försök att på motparten välta skulden, ifall det verkligen
kom till en avgörande brytning.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
