Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 4. Krig och underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG OCH UNDERHANDLINGAR
Norge — »den blivande rätta och lagliga gränsen mellan Sveriges
och Danmarks riken skall hädanefter gå mitt i Öresund», hette
det i traktatförslaget — varemot hertiginnan skulle erhålla
Danmark. Utan stöd av någon mäktigare stat voro sådana planer
helt visst ingenting annat än luftslott. Å Eriks sida framskymtar
likväl under dessa förslag åtminstone en sund politisk tanke,
åt vilken han även annars givit uttryck. Om vi ej få Sundet
eller åtminstone flera hamnar vid Västerhavet, yttrade han i ett
tal till ständerna 1566, då giftermålshandeln med Renée av
riksdagen godkändes, måste vi alltid löpa fara att få tillförseln
av våra viktigaste livsförnödenheter, salt och kläde, avskuren.
Jöran Persson berättas ock vid ett tillfälle beträffande Danmark
ha fällt det yttrandet: »Sundet skall göra fred oss emellan.»
Det var en tanke, som svensk statskonst snart gjorde till sin
egen för att efter nära ett århundrade omsider få se
förverkligad. Nu var den för tidigt väckt och avsikten att
genomföra densamma på grund av den fördrivne konungens rättsanspråk
både full av inre motsägelse och i övrigt misslyckad. Eriks
utbrytande sinnesförvirring år 1567 klippte tvärt av hela planen,
och den lothringska prinsessan gifte sig redan samma år med en
hertig av Bäjern. Lika förfelade visade sig Eriks förbindelser
med en annan dansk tronkrävare, markgreve Hans av Küstrin,
som stödde sina anspråk på härstamning från Kristian II:s syster,
kurfursten Joakims gemål.
Under allt större svårigheter å Sveriges sida återupptogos
fientligheterna 1566. Erik hade visserligen icke behövt äska
några penningskatter av sina undersåtar, men oupphörliga gärder,
truppernas ständigt återkommande durchmarscher, upprepade
utskrivningar, krigsmaterielens transporterande över långa och
dåliga vägsträckor, gränsbygdernas förhärjande, ständigt
förnyade krav på adelns vapentjänst och en ofta orättvis
behandling både av befäl och manskap hade flerstädes framkallat
missnöje och ovilja över det ändlösa och förödande kriget.
Åtgärderna för att straffa de tredskande eller försumliga blevo
allt strängare, ett formligt skräckvälde synes ha upprättats i
vissa trakter, och kungliga åklagare tillsattes i alla landskap.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
