Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 4. Krig och underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
Rykten utspriddes, att man till och med börjat utskriva kvinnor
till krigstjänst, och andra hemska och säkerligen överdrivna
rykten gingo i svang, såsom att en av de kungliga åklagarna
skulle bragt om livet flera hundra bönder i Västergötland.
Den franske legaten Dançay skriver vid denna tid: »Så många
ha omkommit av pesten eller förföljts av andra sjukdomar och
umbäranden, att, för att säga sanningen, man måste beundra
svenskarnas ståndaktighet, trohet och lydnad; men om konungen
ej snarligen vidtager någon åtgärd däremot, fruktar jag, att
hans undersåtar spela honom något elakt spratt, och det fortare
än man tror» Visserligen krävdes även å Danmarks sida de
kännbaraste uppoffringar, som på intet sätt uppvägdes av några
framgångar, men i avseende på själva den danska ledningen
inträffade under detta år en betydelsefull förändring, i det den
fördrivne statsmannen Peder Oxe fick återvända och inom kort
förstod både att förbättra den finansiella ställningen och
åstadkomma reformer i styrelsen. Det var nu, som den förändringen
vidtogs med Öresundstullen, att den hädanefter skulle utgå icke
efter fartygens antal utan i proportion till värdet av lasten.
Inkomsterna av tullen blevo därigenom snart tredubblade.
Även år 1566 var det svenskarna som började krigsrörelserna.
Det viktigaste företaget var Bohus’ belägring, som leddes av
Nils Boije. Men en i mars månad företagen stormning
misslyckades, Boije råkade i onåd, och högsta befälet i Västergötland
växlade, tills det slutligen uppdrogs åt den oduglige hertig
Magnus av Lauenburg, konungens syskonbarn, som vistades i
Sverige och friade till prinsessan Sofia. Den danska hären
kunde efter stora svårigheter bryta upp först i slutet av juni
under befäl av Daniel Rantzau. Den inföll utan att möta något
nämnvärt motstånd i Västergötland och trängde ända fram till
Vänern, varunder Skara, Lidköping, Läckö och många enskilda
gårdar avbrändes. Mornay, som för en tid hade fått befälet,
kunde endast oroa danskarna under återtåget och berövade
dem i närheten av Alingsås deras tross. Med mycket försvagade
stridskrafter ankom Rantzau omsider i mitten av augusti till
Älvsborg och uppslog i närheten av denna fästning sitt läger.
Erik tillkännagav, att han själv ämnade övertaga ledningen av
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
