Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - I. Konung Erik XIV:s regering 1560-1567 - 4. Krig och underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG OCH UNDERHANDLINGAR
Danmark fick dock direkt underhandla med den fruktansvärde.
Sverige ansågs fortfarande endast ha att göra med ståthållaren
i Novgorod. Utom det förödmjukande i denna ställning innebar
den även en tydlig fara för konung Eriks estländska välde, så
mycket större som Erik ej var benägen att nöja sig med de
första årens förvärv utan sträckte handen efter mera. Det svenska
Karkus och det ryska Fellin lågo varandra oroväckande nära.
Så kom Eriks ryska politik att bestämmas av hans önskan att
vinna icke blott garanti för de redan gjorda erövringarna utan
även rätten att göra nya. Ett mera ideellt mål för hans
strävanden fanns även: erkännandet av hans rätt att som jämlike
få underhandla med den ryske tsaren. Han saknade icke alla
skäl att hoppas på framgång, ty Ryssland var invecklat i krig
med Polen, och på ett annat håll hotade de krimska tatarerna.
Erik XIV inledde också 1564 nya underhandlingar med
Ryssland. En beskickning, bestående av Isak Nilsson (Banér), Hans
Larsson (Björnram) och sekreteraren Frans Jericho, avsändes till
Moskva och hade i uppdrag att yrka på ett erkännande, icke
blott av de dåvarande svenska besittningarna utan även av
möjliga erövringar från Danmark eller Polen. På sådana villkor var
Erik till och med villig att sluta fördrag med tsarens ståthållare
i Livland och föreslog även en formlig gränsreglering mellan
de svenska och ryska områdena. En fred på sju år mellan
Sverige, »konung Eriks rike, Sveriges land och staden Viborg och
staden Reval och alla de städer, som äro skrivna för Reval»,
såsom den ryska beteckningen lydde, å ena sidan och den ryske
ståthållaren i Livland å den andra kom också till stånd i Dorpat
i september 1564, men var långt ifrån att svara mot Eriks
önskningar. Det var endast till Reval, Pernau, Wittensten och Karkus
med deras områden, som Sveriges rätt erkändes, men på samma
gång lämnades i traktaten en detaljerad uppräkning av alla
de områden Ryssland gjorde anspråk på, nämligen hela det
övriga ordenslandet med undantag av de danska besittningarna,
dessutom förbehölls tyskarna, särskilt Lybeck, fri handel på
Narva. Kort därefter utbröt krig mellan Ryssland och kanen
av Krim, och samtidigt inträffade en ryktbar brytning i Rysslands
inre. Tsaren övergav sin huvudstad och slog sig ned i byn
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
