Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 1. Erik XIV och Jöran Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
dem, som ämnen bland annat hämtades ur Sveriges fornhistoria,
sådan man lärde känna den i Johannes Magnus’ ryktbara arbete.
Han ritade eller målade själv och älskade musik, han spelade
på luta och sjöng. Han älskade även trädgårdskonsten,
roade sig på lediga stunder med att plantera och ympa, och en
från utlandet inkallad trädgårdsmästare, Jean Allard, längre fram
ryktbar som en verksam deltagare i många intriger, fick i
uppdrag att på Södermalm anlägga ett stort växt- och drivhus, där
icke blott Söderns träd utan även växter av alla slag skulle odlas.
Han var därjämte väl förfaren i olika slags idrotter.
Så var konung Erik i den höga Norden en icke ovärdig
representant för renässansens glänsande furstebildning. Även i
andra avseenden, i gott som i ont, bar han dess drag. Det
självmedvetna framhävandet av personligheten, åtrån efter ära
och ett stort namn, praktlystnaden, vällustigheten, även
grymheten, återfinnas allå hos Erik XIV. Även han hade en
hovskald, sådan den nu kunde vara, och tvenne historieskrivare,
sscriptores historiarum» — den ene en fransman, med vilken han
avslöt kontrakt om författande av en svensk historia, i vilken
endast sanningen skulle skrivas men danskarnas lögner också
vederläggas. Hans lust att anställa triumfer, när någon
anledning bjöds, förnekade sig aldrig. Under ett olyckligt år, då
sinnesförvirringen tidtals omtöcknade hans själ, uppställde han
som villkor för försoningen med hertig Johan bland annat, att
han skulle få skriva sin sannfärdiga historia och resa en
triumfbåge till erinran om sina segrar. Hans kärleksförbindelser voro
många och öppet erkända; han var en finsmakare i fråga om
kvinnlig skönhet och har även lärt oss känna sina synpunkter i
detta hänseende, om än på ett mera otympligt sätt än i Söderns
beskrivningar på »la bellezza delle donne». Fordringarna på en
blivande brud har han sålunda en gång framställt: hon skulle
vara frisk, dejlig och välväxt, icke mycket mager och
spärrlemmad (= spinkig), vitlätt av oförfalskad färg och dessutom med
goda seder och åthävor begåvad, icke mycket spotsk utan lustig.
Han ägde också en icke så liten samling porträtt av sina
tilltänkta furstliga brudar. Om hans grymhet slutligen vittna icke
blott de mångfaldiga befallningar under kriget, på vilka vi redan
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
