- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
96

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK XIV

för greve Svante och herr Sten en fruktansvärd självanklagelse, i
det den inleddes med påståendet, att personer funnes, som
förrädiskt hindrat konungens giftermål både i England, Skottland,
Hessen och Lothringen, som därmed sökt medel att utrota konung
Gustavs avkomma, som lockat hertig Johan till uppror och
övergivit honom, som möjligen bragt hertig Magnus om sin hälsa, då de
ej kunde förmå honom till otrohet mot konungen, som måhända
hyste dylika avsikter mot hertig Karl — idel vanvettiga
beskyllningar. Sekreteraren Olov Larsson, som jämte Jöran Persson
framburit förbindelseskriften, besvor de båda herrarna att underteckna,
ty eljest »skulle deras bröd snart vara ätet». Några veckor förut
hade en adlig yngling, Gustav Ribbing, under tortyr bekänt
åtskilligt, vilket ställde Svante Sture, Sten Eriksson, Gustav
Olovsson och andra av högadeln i högst misstänkt dager: deras
hemliga avsikt vore att hindra konungens giftermål, så att han
skulle dö utan mansarvingar, sedan skulle greve Svante och hans
släkt komma till regeringen igen m. m. d. Sammanhanget med
förbindelseskriften är tydligt.

Under sådana förhållanden kunde man vänta det värsta, och
det dröjde icke att komma. En greve Svantes tjänare, som bar
en söndrig bössa till lagning, råkade möta konungen i februari
1567 på gatan och misstänktes genast för mordplaner. Han
underkastades en fruktansvärd tortyr, men kunde ej förmås till
någon bekännelse. Trots allt detta lät Svante Sture lugna sig
genom nya försäkringar om konungens nåd och underrättade
därom även sonen Nils, som befann sig på återvägen från
Lothringen. Det är svårt att tänka sig ett starkare bevis på hans
oskuld i fråga om varje förrädisk plan, men kanske icke heller
ett större bevis på hans lugna och tröga karaktär. Ett par
veckor senare, den 5 april, kallades ständerna till en riksdag i
Stockholm, men i slutet av månaden ändrades mötesorten till
Uppsala och framflyttades tiden; det uppgives, att Jöran Persson
låtit utblåsa förändringen med tillkännagivande, att den
framkallats av ett hemligt förräderi, som nyss blivit yppat.
Samtidigt kallades de misstänkta herrarna till Svartsjö, där konungen
uppehöll sig. Dit samlades efter hand under förra hälften av
maj Erik Sture och hans fader greve Svante, Sten Eriksson,

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free