- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
97

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STUREMORDEN

Sten Banér, Abraham Stenbock och en uppländsk adelsman
Ivar Ivarsson. Andra voro efterskickade, såsom Per Brahe,
Gustav Olovsson m. fl. Till sin egen lycka kommo de för sent.

På Svartsjö anställdes nu i början av maj en rättegång inför
konungens nämnd med Abraham Stenbock, Ivar Ivarsson och
Erik Sture. Ett antal vittnen, de flesta om icke alla utlänningar
— konungens läkare, Wilhelm Lemnius, uppgives som en av
de förnämsta upphovsmännen till ryktena om förräderi —
intygade, att en sammansvärjning varit å bane, i vilken en
ryttmästare Josua Genewitz skulle varit delaktig, och anförde som
bevis åtskilliga uppsnappade ord, som blivit fällda och som
visserligen torde ha röjt en livlig harm över Nils Stures
behandling men svårligen något mera. I rättegången mot Abraham
Stenbock spelade även ett brev till den nämnde Genewitz en roll,
ett brev vilket han skrivit på Jöran Perssons befallning, sedan han
fått ett intyg om att det var konungens vilja att så skulle ske,
och i vilket i förtäckta ord talades om några kedjor och harnesk,
som voro färdiga, ävensom att brevskrivaren ej vågade anförtro
mera åt pennan. Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson dömdes
till döden. Till Svartsjö hade grevinnan Märta skyndat vid
underrättelsen om sonens fängslande för att utverka hans
frigivning, men hon fick icke träffa konungen och hölls i stället
under bevakning. Hon vände sig med bevekande ord till den
unga Karin för att utverka hennes mellankomst men utan
framgång. Strax därefter kallades greve Svante till Svartsjö; han
infann sig utan dröjsmål och underkastades ett förhör, som han
dock själv ansåg sig hava lyckligt bestått.

Den 14 maj lämnade konung Erik Svartsjö för att begiva sig
till Uppsala, dit de fångna herrarna jämte grevinnan Märta på
skilda båtar fördes, under resan utsatta för en rå och skymflig
behandling. I Uppsala var mycket folk samlat — det var vid
Eriksmässan — och listor finnas på nära 600 bönder. Då man hör,
att åt var och en av dessa lämnades 2 mark och en halv tunna
salt, frestas man till antagandet, att även denna gång meningen
varit att begagna sig av en lättledd menighet emot de stora
herrarna, såsom också ej utan framgång skedde. Efter ett dryckes-

7—201267. Sveriges historia. V.

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free