Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
bok. Han reste sig upp vid konungens inträde men hälsades med
orden: »Ja, är du nu här, din riksförrädare!» Nils böjde knä,
bedyrande sin oskuld, men den vansinnige konungen
genomborrade till svar hans arm med sin dolk så våldsamt, att han
föll baklänges. Han reste sig, drog dolken ur såret, kysste den
och räckte den åter åt konungen. Men då Nils nu stod framför
denne med båda händerna lagda över bröstet, genomborrade
konungen honom med bardisanen, så att spetsen trängde djupt
in i kroppen, varpå Peder Velamsson fullbordade mordet.
Omedelbart efter dådet lämnade konungen, följd av några
drabanter, Uppsala, skyndande ned åt Flottsund. Hans gamle
lärare Dionysius Beurreus skyndade efter, försökande att lugna
honom och även, säges det, inläggande en förbön för de fångna
herrarna. Han blev nedstucken av drabanterna på konungens
befallning, men innan denne flydde vidare, hade han hunnit
giva riksprofossen Peder Gadd i uppdrag att bringa alla de
fängslade om livet utom herr Sten. Ingenting gjordes för att
hindra uppdragets verkställande, och nu följde hemska mordscener
på Uppsala slott. Greve Svante mördades först, därefter
Abraham Stenbock, Erik Sture och Ivar Ivarsson. Tack vare
konungens oklara befallning skonades däremot både Sten Eriksson och
Sten Banér, som likaledes var fängslad. Slottsportarna stängdes,
och Jöran Persson firade, berättas det, blodbadet med ett stort
dryckeslag, i vilket Krister Persson och andra deltogo.
På söndagen lyckades Jöran Persson under hotelser förmå
ständerna att underskriva en dödsdom icke blott över de
mördade herrarna, såsom överbevisade »ärelösa, trolösa, menediga
skälmar, förrädare och böswichter» (bovar), utan därjämte över
var och en, som deltagit i deras förräderi men ännu icke blivit
överbevisad — ett fruktansvärt vapen sålunda mot många av
den svenska adeln. Prästerna gåvo dock endast ett reserverat
bifall till domen, vars illa hopsatta bestämmelser endast delgivits
några få. Därefter upplöstes riksdagen ofördröjligen. Meningen
hade varit att även utverka ständernas samtycke till konungens
giftermål med Karin Månsdotter, men det är ovisst, huruvida
detta medhanns.
Konung Erik hade flytt till skogs, rädandes för var buske
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
