Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 3. Sturemorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUREMORDEN
för sitt samvetes skull, som det heter i en krönika. Efter trenne
dagar påträffades han, klädd i bondekläder, av några drabanter
och återfördes till Stockholm. Nu följde reaktionen lika hastigt
som vansinnets utbrott, och även denna gång omintetgjordes
sålunda Jöran Perssons beräkningar genom ett oförutsett omslag.
Konungen var synbarligen djupt uppskakad och ställde sig
åtminstone ångerfull. Redan i slutet av maj sände han bud till
de herrar, som voro kvar i Uppsala, Sten Eriksson, Hogenskild
Bielke och Sten Banér, bad dem vända allting till det bästa,
jämte änkedrottningen hos grevinnan Märta föra konungens talan
och infinna sig hos honom i Stockholm. Hogenskild Bielke och
Sten Banér kommo också dit den 2 juni och mottogos med en
viss högtidlighet. En eller annan dag senare kommo
änkedrottningen och Sten Eriksson, och i »danska salen» på slottet följde
nu en rörande scen. Konung Gustavs olycklige son gjorde
knäfall för dem alla, bekände att han gjort de mördade herrarna
orätt, bad om vänskap och om deras bemedling för att ställa
grevinnan Märta till frids, vilket också utlovades.
Underhandlingen leddes av änkedrottningen, Sten Eriksson och Hogenskild
Bielke med det resultat, att grevinnan och hennes fränder Per
Brahe, Gustav Olovsson och hans son Erik, Hogenskild Bielke,
Sten Eriksson, Nils Gyllenstierna och Sten Banér gåvo konungen
ett »urfejdsbrev», vari de förklarade, att vad som hänt i Uppsala
skulle vara en försonad, förlikt och avtalad sak mellan dem och
konung Erik, »konung Gustavs son», samt lovade honom, »konung
Gustavs son», trohet och lydnad. Det lät nästan, som om det
varit minnet av faderns förtjänster, som skyddat den brottslige
sonen. Denne å sin sida utfärdade den 18 juni till grevinnan
ett slags förlikningsbrev, talade om den oenighet, som rått mellan
honom och Nils Sture samt några dennes fränder, beklagade,
att de i hastigt mod blivit tagna av daga, och förklarade sig
hava ingått en kristlig försoning med fru Märta och hennes
släkt samt utlovade dem sin gunst och nåd, så länge de bleve
honom och hans arvingar trogna. Den 4 juli hölls på konungens
bekostnad de mördade herrarnas högtidliga begravning i Uppsala,
varvid hans härold utropade, att förlikning nu blivit ingången
med greve Svantes släkt, och förmanade, att ingen vid konung-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
