Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG ERIKS AVSÄTTNING
någon tids avbrott i augusti återupptog sina dagboksanteckningar,
röjde sig i dem gång efter annan spåren av en uppenbar
sinnesförvirring. Det är ej nog med att han ej sällan visar sig som
ett kinkigt och retligt barn, klagande över att han plågades med
dåligt bröd eller våta lakan, att man talade till honom i gåtor,
att uppvaktningen retades att visa honom ohövlighet, att hans
hustru trätte på honom o. s. v. Han hade därjämte fattats av
fixa idéer, t. ex. att han var fången och saknade varje makt i sitt
rike och att alla människor ljögo för honom. Till och med
uppenbara synvillor nedskrevos i dagboken. Han plågades, hette
det också i en senare anklagelseskrift, av »en rätt Saulsande»,
som han själv givit namn och kallade »Koppaff»; samma ande
berövade honom esomoftast vett och förnuft, så att han icke
kunde hava frid för honom varken natt eller dag.
Anklagelseskriftens uppgift bekräftas också av konungens direkta
erkännande i ett sällsamt uttalande, till vilket vi längre fram återkomma.
Stundom röjde sig även ett farligt lynne. Man tycker sig märka,
att omgivningen fruktar något nytt utbrott av vildhet eller
mordlust.
Under en sådan sinnesförfattning trädde åter den fångne
broderns bild fram för hans själ, och han önskade allt livligare
att få sammanträffa med honom för att få reda på, vem som
egentligen vore Sveriges rätte konung, Johan, den sedan
barndomen avundade och fruktade medtävlaren, eller han själv.
Redan under vistelsen i Stockholm, omedelbart efter Sturemorden,
tycktes han visa benägenhet att försona sig med hertigen, och
bud eller brev gingo fram och åter mellan Gripsholm och
Stockholm, liksom senare mellan Gripsholm och Svartsjö. Men
rådsherrarna, vilkas mening inhämtades, uttalade sig med den yttersta
försiktighet, även sedan hertig Johan fått tillfälle att formulera
sina önskningar om återinsättande i alla förlorade rättigheter.
Så inbröt åter den fullständiga sinnesförvirringens tid, och Erik
blev av redan anförda skäl allt otåligare att personligen få råka
hertig Johan. I september svarade han på en uppmaning från
rådet att återtaga regeringen med förklaringen, att han saknade
varje konungslig myndighet, behandlades av sina tjänare på
försmädligt sätt och »tribulerades» (plågades) med otaliga lögner.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
