Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
utan att han visste, varmed han gjort sig förtjänt därav; han
behövde komma till tals med hertig Johan utan svek och arg list
och erbjöd sig att lämna honom lejd. Slutligen förmåddes rådet
att tillstyrka brödernas sammanträffande, sedan sekreteraren Olov
Larsson förklarat, att det var konungens allvarliga önskan och att
ingen fara vore för handen: hertigen borde endast undvika att
låtsa sig vara konung; »vem vet», tillade han, »vad Gud härmed
har i sinnet?» — det kunde lika lätt utfalla till godo som till
ondo — och anmärkte därjämte beklagande, att »skäl och förnuft
felar här understundom mycket». Så fördes hertig Johan och
hans gemål den 6 oktober till Väntholmen, en liten ö i närheten
av Svartsjö, och avhämtades därifrån i en båt den 8 oktober.
Knappt hade Johan stigit i land på Svartsjö, berättar ett åsyna
vittne, och kommit in genom strandporten, förrän Erik kom
honom till mötes, kastade sig på knä och hälsade honom som
konung. Häpen kastade sig Johan också på knä, protesterande mot
konunganamnet, och förklarade Erik vara både sin och alla
svenskars konung. Sedan bröderna rest sig upp, omfamnade de
varandra, men då spörsmålet om konungadömet ej tycktes kunna
avgöras, skildes de åt, och Johan återvände till Väntholmen.
Dagen därpå förnyades samtalet, denna gång på sistnämnda ort,
och ännu en gång, tio dagar senare, sammanträffade de båda
bröderna. Därvid framställde Erik några sällsamma och om
sinnesförvirring och rädsla vittnande förlikningspunkter, de
sedermera omtalade »artiklarna på Väntholmen». Han ville överlämna
kronan åt hertig Johan, men betingade sig för egen räkning
utom furstligt underhåll åtskilligt: han skulle ej utlämnas till
någon fientlig furste, ingen skulle tillåtas att förolämpa eller öva
våld mot honom, ingen skulle heller få draga honom inför rätta
för hans gärningar, arvsrätt skulle förbehållas hans barn i tur
och ordning, han bad om tillstånd att få omgiva sig med
sannfärdiga och icke förrädiska människor, att få skriva sin historia,
att få resa en triumfbåge av marmor till minne av sina bedrifter
o. s. v.. Johan själv aktade sig att mottaga anbudet av Sveriges
krona och avgav till konungen ett svar i sådan anda, på samma
gång som han gick in på hans övriga fordringar. Sina egna
önskningar om att återfå arvsrätt och hertigdöme ävensom ersätt-
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
