Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK XIV
ning för liden skada och förlust m. m. framställde han ånyo
för rådet, men även nu (den 28 oktober) svarade detta,
representerat av hertig Karl, Per Brahe, Gustav Olovsson och Sten
Eriksson, undvikande och försiktigt, på samma gång som det
tillstyrkte konungen att fortfarande förbliva i sitt konungsliga
kall. Därmed avstannade saken tills vidare. Den ingångna
förlikningen ansåg man sig emellertid kunna tillkännagiva i
Stockholm den 13 oktober.
I huvudstaden hölls Jöran Persson i fängsligt förvar. Där
ställdes han tvenne gånger inför rätta. Första gången skedde
det den 5 september inför den av honom så ofta missbrukade
nämnden, förstårkt med några rådsherrar. Åtskilliga
privatpersoner uppträdde med klagomål över orättfärdiga domar, tagna
eller avpressade mutor, rofferier och personligt övervåld av olika
slag även mot några kvinnor. Domstolen dömde honom
förlustig liv och gods. Den 20 oktober följde den andra rättegången.
Domstolen var nu förstärkt till 43 personer, och inför densamma
uppträdde Per Brahe, Gustav Olovsson, greve Svantes måg Ture
Bielke, Sten Eriksson och Hogenskild Bielke. Nu gällde det
händelserna i Uppsala. Jöran Persson erkände sig av »hastigt
mod och obetänkt» ha uppträtt mot greve Svante, falskeligen
ha anklagat Abraham Gustavsson och ej haft några tillförlitliga
bevis på förrädiska stämplingar utan endast lyssnat till lösa
vittnesmål. Han dömdes ännu en gång till döden »som en
ärelös, trolös, menedig förrädare, skälm och bösewicht», men domen
vågade man ej verkställa, och Jöran Persson hölls fortfarande i
fängsligt förvar, dock ej strängare än att han snart nog åter
kunde sätta sig i förbindelse med yttervärlden.
* *
Under den upplösning, som på detta sätt rådde i styrelsen,
hotades emellertid riket av en allvarsam fara utifrån. Det vittnar
om huru uttömda Danmarks hjälpkällor voro, att ingenting av
vikt kunde mot Sverige företagas under sommaren 1567, vare
sig till lands eller sjöss. Ett anfall förbereddes emellertid, men
Tos8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
