Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG ERIKS AVSÄTTNING
först i oktober voro tillrustningarna färdiga, och den 20 i samma
månad kunde Daniel Rantzau omsider bryta upp med en
krigshär, som ej uppgick till mer än omkring 8,500 man. I Sverige
var man icke rustad till försvar. Rantzau övergick gränsen den
23 oktober och ankom utan att stöta på nämnvärt motstånd
den 1 november till Jönköping. Den ursprungliga planen hade
varit, att han nu på övligt sätt skulle förhärja Småland och
Västergötland samt därefter återvända. Men när han märkte,
huru försvarslöst Sverige var, beslöt han att tränga vidare och
kom på detta sätt att utföra den djärvaste bedriften å danskarnas
sida under hela detta krig. Han tog vägen över Gränna och
lyckades därefter passera västra Holaveden den9 och 10 november;
hela Östgötaslätten tycktes vara tillspillogiven. Den 13 november
brändes Alvastra och den 15 Vadstena stad; svenskarna själva
brände Linköping och Söderköping. Först vid Motala älv
nödgades Rantzau stanna och slog därpå upp sitt läger i Skänninge,
men han underrättade Fredrik II, att om han finge undsättning
av 2,000 man fotfolk och 400 ryttare, ville han åtaga sig att
framtränga till Stockholm och avsluta kriget.
Först i slutet av oktober bragtes underrättelsen om danskarnas
infall till konungen, men i enlighet med den föreställning han
hyste, att man ständigt ljög för honom, ville han icke sätta tro
till densamma. Så sent som den 6 december skrev han till
Per Brahe, att han icke visste vad han skulle anse om saken.
Under sådana förhållanden är det svårt att avgöra, vilken andel
konungen själv haft i försvarsanstalterna; hans sekreterare, som
vistades på Svartsjö, ha bevisligen på egen hand fastän i hans
namn utfärdat vissa befallningar. Emellertid utsågs i början
av november Hogenskild Bielke till fältöverste över krigsfolket
i Öster- och Västergötland samt Småland, och Per Brahe ställdes
snart vid hans sida med nästan kunglig makt och myndighet.
I slutet av månaden utsågs Erik Gustavsson (Stenbock) till
fältmarskalk över rytteriet och en konungens kammartjänare, finnen
Tönnes Olsson eller »lille Tönnes», till befälhavare över fotfolket.
Någon enhetlighet i befälet var knappast att vänta, och
rådsherrarna kände ställningen synnerligen brydsam. Redan innan
man fått säker underrättelse om att danskarna övergått Holaveden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
