Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 4. Konung Eriks avsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKIK XIV
uttalade Sten Eriksson sina bekymmer: »Give Gud, att vi
svenskars olycka icke skall begynna, som oss har hänt förr, när
huvudet intet förmår, vill eller kan regera och vi disputera så
länge, att vi äro av både med land och folk.» Han föreslog,
att hertig Johan skulle övertaga regeringen, tills det bleve bättre
med konungen, dock endast som riksföreståndare. Men det
tycktes vara hopplöst att komma någon vart med konungen.
Ännu den 10 november inbillade han sig vara fången, såsom
sekreteraren Olov Larsson skrev till greve Per klagande, att »Gud
bättret, här är stor svaghet på färde». Man har under dessa
förhållanden till och med trott, att konungens sinnessjukdom
var låtsad, men en dylik föreställning vederlades av hans
omgivning. Först den 20 november fick hertig Johan tillåtelse att
vistas på Arboga kungsgård, men det tycktes ännu vara långt
till en uppgörelse. I början av december erbjöd sig emellertid
konungen att själv draga i fält mot danskarna, »om han finge igen
sin förra värdighet», ett tillägg som fortfarande vittnade om en
förvirrad sinnesförfattning. Man kan ej undra över, att regeringen
i Stockholm ett par veckor senare i brev till Olov Larsson
i starka färger skildrade rikets olyckliga belägenhet och framhöll
nödvändigheten av att komma till en uppgörelse med hertig Johan,
på det att denne sedan måtte kunna lämna något stöd i regeringen.
Men nu inträdde ett oväntat omslag. Konungen kallade några
rådsherrar till Svartsjö vid jultiden och fick deras tillstyrkande,
att han själv skulle draga mot fienden, »som sades vara i
Östergötland». Innan han bröt upp från Svartsjö, förde han en dag
Karin Månsdotter till bordet, tillkännagivande att han med henne
ingått ett lagligt äktenskap, och den 31 december beseglade de
närvarande rådsherrarna ett giftermålskontrakt. Konungen tycktes
ha ryckt upp sig ur sin försoffning, men hans övertagande av
högsta ledningen motsågs ej med oblandade känslor och torde
på många håll väckt en viss bävan.
Flera underrättelser giva vid handen, att det endast var över
en demoraliserad här, som Hogenskild Bielke och Per Brahe hade
att föra befälet. Den omständigheten, att konungen själv ämnade
övertaga högsta ledningen, torde också ha inverkat hindrande
på deras verksamhet; Per Brahe fick sålunda i början av januari
1IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
