Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 5. Tronskiftet 1569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONSKIFTET 1569
hållas i juli 1569, allra helst — detta anfördes även som motiv
— några förråd ännu funnos för handen av den redan utgjorda
kröningsgärden, som eljest skulle förtäras och skingras, så att
ny kröningsgärd måste utgå. Dessförinnan förmåddes hertig
Karl efter någon underhandling att avgiva en försäkran
beträffande arvsrätten för Johan och hans efterkommande i
överensstämmelse med de på riksdagen avgivna förklaringarna. Han
mottog i gengäld av konungen en bekräftelse på sitt hertigdöme
i enlighet med faderns donationsbrev och testamente samt
Sveriges lag; Arboga artiklar omtalades icke. Hertigdömesfrågan
tycktes sålunda vara klar, ehuru det snart skulle visa sig, att
tillämpningen stötte på svårigheter så stora, att en ny brödrafejd
skymtade vid horisonten.
För ögonblicket betydelsefullare var den svenska högadelns
hållning. Efter att länge hava böjt sig för Gustav Vasas
personliga överlägsenhet, efter att allt otåligare hava fördragit konung
Eriks stegrade anspråk, hans misstankar och hans förföljelselust,
reste den åter sitt huvud och framträdde självmedvetet med krav
på tacksamhet för allt vad den gjort för sina fränder inom
den kungliga Vasaätten. I Hogenskild Bielke fann den en både
skicklig och lärd förespråkare, som med adelsståndets självkänsla
förenade djupa insikter i dess och Sveriges historia och ända
från början i medeltidens aristokratiska samhällsförhållanden fann
en outtömlig rustkammare för sina argument. Först åtskilliga
år senare uppträdde Erik Sparre som en i sakkunskap honom
jämbördig och till och med överlägsen förfäktare av adelns rätt.
Redan vid januaririksdagen synes adeln ha inkommit med en
framställning angående sina privilegier. Frågan sköts då undan,
och konungen lovade endast att vilja förse både furstar, grevar,
friherrar, riddare, adel och alla andra, var efter sitt stånd, med
sådana privilegier, som de länge åstundat och begärt. Fram på
sommaren togs saken upp igen och blev då föremål för formliga
underhandlingar mellan konungen och rådet såsom representant
för adelsståndet, varvid det senare yrkade på och verkligen
genomdrev, att i inledningen till privilegierna uttryckligen skulle
omnämnas icke blott den svenska adelns fordom ådagalagda tro-
9—201267. Sveriges historia. V.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
