Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 5. Tronskiftet 1569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
het utan även dess medverkan till att arvsrätten till Sveriges krona
tillägnats konung Gustavs manliga arvingar. De synpunkter, som
adeln i sina yrkanden gjorde gällande, bestämdes väsentligen av
den från medeltiden nedärvda uppfattningen om frihet eller frälse
såsom innebärande såvitt möjligt befrielse från ordinarie utskylder,
utskrivningar och andra besvär till kronan för dem och deras
underhavande, befrielse i och med detsamma även såvitt möjligt
från beröring med kungliga tjänstemän, fogdar och
skatteindrivare. I frälset inbegreps — om icke för alla, åtminstone för de
förnämsta — rätten att uppbära konungsandelen i böter från
deras underhavande; det var denna rätt, som betecknades med
uttrycket »vara konung över sina landbor». I sammanhang
därmed stod adelns anspråk på häradshövdingedömen, som borde
besättas med »ärliga och förståndiga män» och icke med präster,
borgare eller oförståndiga skrivare. Här spelade två intressen
in: det ena av ekonomisk art, det andra av social — i det man ej
ville stå till rätta inför en ofrälse domare. En likartad
föreställning om adlig rätt kan man skönja bakom yrkandet, att
adelsman i den socken, där han bodde, skulle äga att tillsätta präst.
Adeln skulle även vara oberoende av de privilegier, som
förunnats köpstadsmän, och fritt få sälja och köpa med främmande,
så mycket som var och en kunde hava råd till för sin egen
nödtorft. Det var ett ensidigt och även föråldrat begrepp om
friheten, som sålunda gjordes gällande. Det stod delvis i bestämd
motsats till hela den senare tidens ekonomiska och sociala
utveckling, och det kunde visserligen sägas innebära en
förolämpning mot övriga samhällsklasser. Att det kunde i väsentliga
delar genomdrivas, berodde på den låga utvecklingsgrad, på
vilken dessa klasser den tiden befunno sig i Sverige, till viss
grad även på det olyckliga sätt, varpå desammas intressen senast
hade förfäktats av sådana män som Jöran Persson. Vad adeln,
hade att bjuda för alla dessa förmåner vittnade också om en
föråldrad ståndpunkt. Det var väsentligen endast den gamla
vapentjänsten, som man dessutom önskade nedsatt, och
hovtjänsten. Några krav på ämbeten, förutom de allra högsta och
nominella, såsom drotsens, marskens och kanslerns, gjordes icke,
väsentligen därför att inga ämbeten ännu funnos, som lockade
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
