Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 5. Tronskiftet 1569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
ens andel i sakören av sina landbönder gavs åt grevar och
friherrar för evärdliga tider, åt riksråd och riddare utom rådet
för deras livstid; den övriga adeln fick endast rätt att uppbära
häradshövdingens andel i böterna. Konungen lovade att icke
förordna andra än adelsmän till häradshövdingar, men undantog
— för att utdela åt sina »dagliga hovtjänare och andra,
antingen de voro av adel eller intet» — så många häradsrätter,
att förmånen blev väsentligen inskränkt; endast Västergötland
förbehölls adeln helt och hållet. Adelns landbönder skulle ej
besväras med skjutsning eller gärder i andra fall, än
konungabalkens fjärde kapitel omtalade, eller när konungen själv for
genom landet eller sändebud reste till och från, och då två
landbönder räknas mot en skattebonde. Vidare befriades samma
landbönder från den dagsverksskyldighet till de kungliga slotten,
som de dittills varit underkastade; de, som bodde inom en mil
från adelns sätesgårdar, befriades därjämte från utskrivningar,
såframt ej fienden var så nära, att man ur huse måste
uppbådas. Vapentjänsten inskränktes till en rustning för varje 400
mark efter samma värdering som under Eriks tid och till hälften
mindre under fredstid; därjämte behövde de längst bort bosatta,
t. ex. finnar i fråga om gränsen mot Danmark, smålänningar eller
västgötar i fråga om Finlands gränstrakter, endast fyra
månader om året underhålla sitt folk på egen bekostnad. Utanfor rikets
gränser var man pliktig att på egen bekostnad följa konungen
under fjorton dagar. Adelsmän, som hade mindre uppbörd än
400 mark, kunde få upplåta sitt gods åt närmaste fränder utan
att likväl förlora sköld och hjälm — därmed gavs erkännande
åt en praxis, som förekommit förut och som ännu ej faktiskt
betydde så mycket, men i alla fall innebar en ändring i det
hävdvunna adelsbegreppet. Adelns rätt att för egen räkning
och med egna produkter driva handel erkändes. Slutligen
bestämdes med hänsyn till vad som förekommit under Eriks
regering, att adelsman i saker, som gällde heder, ära och liv, ej
skulle dömas av ringare personer än adelsmän.
Samma dag utfärdades bekräftelse för Per Brahe på
Visingsborgs grevskap, som betydligt förstorades (med nio socknar).
Greverättigheterna bestämdes på ett helt annat sätt än förut.
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
