Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - II. Konung Eriks undergång - 5. Tronskiftet 1569
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONSKIFTET 1569
adeln, och man ännu icke allmänt insett det inflytande, som
kungatjänsten kunde medföra. »Skrivaredömet» var för adeln ett
illa tålt begrepp. Vissa yrkanden slutligen voro direkt riktade
mot missförhållanden under Eriks tid, särskilt i sammanhang
med den kungliga nämndens verksamhet. Emellertid var den
svenska högadeln alltför fåtalig för att ensam kunna uppbära
alla dessa anspråk och måste därför taga med så att säga på
släp hela den lägre adeln, vars ställning var helt olika. Det
blev ödesdigert för det svenska adelsståndets senare utveckling.
Genom yrkanden på förbud mot giftermål mellan adel och
ofrälse sökte man dock att värna ståndets renhet.
Till kröningen, som ägde rum den 10 juli, kallades i främsta
rummet adeln, och dess medlemmar ålades att infinna sig i
tillbörliga kläder, de bästa de så hava kunde, med guldkedjor om
halsen, i värsta fall lånade av deras fränder, samt med
åtminstone tre eller fyra hästar, så rustade, att konungen kunde hava
någon ära därav. Trots dessa föreskrifter torde Johans kröning
burit en vida enklare prägel än broderns. Vid densamma fick
Sten Erikssons änka, fru Ebba, grevinnetitel och gjordes de
kungliga fränderna Nils Gyllenstierna, Hogenskild Bielke och
Klas Fleming till friherrar.
Johans konungaed innehöll väsentligen samma allmänna löften
som Eriks, nämligen att hålla vid makt Sveriges lag och goda gamla
kristliga sedvänjor, med särskild hänsyn till rikets »förnämsta
ledamöter», hertigarna, grevar, friherrar, ridderskap och adel;
men därjämte förekommo ett par betecknande utfästelser, dels
att icke börja krig utan de förnämsta ständernas, framför allt
rikets råds, samtycke, dels att ej sätta några främmande eller
utländska eller några ringa och obördiga män utöver de
förnämsta ständerna och rikets råd. Det synes, vilka intressen som
denna gång voro tongivande. Betydelsen av löftet angående
krigs förklarande reducerades för övrigt väsentligen genom
tillägget: »där icke nöden alldeles så fordrar».
Dagen före kröningen daterades den svenska adelns första
stora privilegiebrev, i vilket de flesta av dess yrkanden, men
icke alla, upptagits. Den eftertraktade rätten att uppbära konung-
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
