Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKES POÖLITIRK
Sverige avträda Jämtland och avsäga sig alla anspråk på Norge,
Halland, Skåne, Bleking och Gottland, varemot Danmark avstode
från alla anspråk på Sverige. I Livland skulle Wiek jämte andra
områden återlämnas till hertig Magnus. Sveriges konung skulle
avlägga de norska och danska riksvapnen, tre kronor åter föras
av båda konungarna, dock utan några därmed följande rättigheter
eller anspråk. Men därjämte skulle Sverige betala icke blott
krigsomkostnaderna för konung Eriks tid utan även vad som
erfordrats för det danska krigsfolkets underhåll alltifrån den dag,
då Johan avlåtit sitt första brev om stillestånd, och till den dag,
då traktaten ratificerad utväxlades. Freden med Lybeck
undertecknades ett par dagar senare, den 22 november. Lybeck
betingade sig att återfå sina gamla privilegier, alla bevisliga
skulder ända sedan Gustav Vasas tid skulle dessutom betalas
och lybeckarna få fri handel på Östersjön, med undantag dock
beträffande vapen eller krigsförnödenheter till Ryssland.
Det är redan omtalat, vilket intryck dessa villkor och särskilt
de överdrivna kraven på penningersättning gjorde i Sverige.
Med stöd av ständernas uttalande på riksdagen 1569
underrättade Johan också den 29 januari detta år Fredrik II, att han icke
kunde ratificera fördraget, men föreslog därjämte ett nytt
fredsmöte. Fredrik II gick omsider in därpå, men vidtog på samma
gång kraftiga rustningar. En dansk-lybsk flotta kunde i juni
utlöpa och anlände den 9 juli till Reval, där staden besköts och
icke mindre än 150 fartyg i hamnen togos eller brändes. De
små svenska eskadrar, som med mycken möda utrustats, mäktade
ingenting uträtta.
Det var således under ogynnsamma utsikter, som det
beramade fredsmötet i slutet av juli kom till stånd i Knäred vid
Hallandsgränsen. Uti vidlyftiga skriftliga inlagor från ömse håll
tvistades med stor bitterhet icke så mycket om själva
fredsvillkoren som om rätten att föra tre kronor samt om vem som
varit den första orsaken till kriget. Efter några veckors
onyttiga meningsskiften av detta slag skildes sändebuden åt den 25
augusti med oförrättat ärende. Å ömse sidor återupptogos
ofördröjligen fientligheterna, denna gång med avgjort större
framgång för danskarna. En dansk här ryckte in i Halland och bör-
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
