- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 5. Gustav Vasas söner /
138

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius, Sven Tunberg, Emil Hildebrand With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOHAN III

jade belägra Varberg. Befälhavaren härstädes, Bo Grip, hade nyss
bortryckts av döden, och redan efter ett par dagar, i mitten av
november, kapitulerade den modfällda svenska besättningen.
Framgången var dock dyrköpt för danskarna, ty deras förnämsta
härförare, Daniel Rantzau och Frans Brockenhus, hade stupat.
Å svenskarnas sida hade hertig Karl med en krigsstyrka i slutet
av oktober inbrutit i Skåne och företagit ett av de sedvanliga
härjningstågen. Några härad ödelades; städerna Vä och Ystad,
Åhus och Sölvesborg uppgingo i lågor. Den unge härföraren
skildrade på äldre dagar denna bedrift i följande kallblodiga
rader:

Mången dansker var då stadder i vånda, Vä vart bränt och lagt i aska.
förty av mig gick då stort gny, . Sedan läto vi oss dädan hasta.
brände hus, att lågan sågs i sky. 1 Åhus de fingo av mig förnimma:
Ystad fick då stor skada, jag lät det i ljusan låga brinna

att de rätt klagade i många daga. o. s. v.

För att hämnas lät Fredrik II sin här inrycka i Västergötland,
men redan efter ett par veckor måste den återvända: de tyska
legotrupperna vägrade att strida.

De båda rikenas tillgångar voro i början av 1570 i grund
uttömda. Sveriges små städer voro utfattiga, på landet saknades
flerstädes spannmål till utsäde, allmogen var förbittrad över de
inkvarterade knektarnas framfart samt över gästningen, och i vissa
landsorter förspordes upproriska rörelser; konungen måste skaffa
penningar genom att pantsätta gods och pålägga utom ordentliga
skatter. I Danmark gav Fredrik II i början av året en bedrövlig
skildring av tillståndet och hotade med att nedlägga regeringen,
om ej rikets invånare komme honom till hjälp. Man måste
tillgripa en osedvanlig åtgärd, att sammankalla en riksdag, där
alla stånden på nytt gåvo bevillningar. Längre fram på året
krävdes ytterligare skatter, tyngre än någonsin förr. Under
sådana förhållanden blev den krigiska verksamheten lamslagen.
Danskarna förhärjade i mars ännu en gång södra Småland och
brände Växjö. Det var deras sista krigsföretag. I Sverige
utrustades ännu en gång en stor flotta under Klas Flemings befäl,
Den visade sig i södra Östersjön och uppbringade en mängd
handelsfartyg; en liten dansk eskader, som låg vid Bornholm,

138

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 6 08:40:11 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/5/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free