Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
att ytterligare ha erövrat några fasta orter återvände dessa på
senhösten till Dorpat. Men en vändpunkt i Livlands öde nalkades
nu. Konung Magnus lyckades 1578 genom flykten undandraga
sig sin fruktansvärde beskyddare och fann i Kurland en
tillflyktsort på slottet Pilten, där han fattig, övergiven och föraktad
tillbragte sina sista år och dog 1583. Att begagna sig av hans
namn var icke längre möjligt. Därjämte började svenskarna
uppträda med större framgång än förut, och även polackerna
visade större energi. På hösten 1578 drogo ryssarna ännu en
gång mot Wenden, som åter gått ur deras händer. En polsk
här under Andreas Sapieha nalkades söder ifrån, och från norr
kom en svensk styrka under Jöran Boije. För första och även
enda gången under detta krig samverkade svenskar och polacker,
och den 21 oktober ledo ryssarna ett betydande nederlag vid
Wenden. Året därpå förklarade Stefan Batory Ryssland
formligen krig och framträngde segerrikt efter erövringen av Polotsk
ett gott stycke in i Ryssland på vägen åt Novgorod. Även
turkarna på Krim sökte förbindelser både med Sverige och Polen.
Å svenskarnas sida var under år 1579 Narvas belägring det
viktigaste företaget. Under Henrik Klasson Horns befäl ryckte
en svensk här i slutet av augusti mot denna viktiga ort och
började belägra densamma den 14 september. Men Horn träffades
av flera motgångar, en åsyftad samverkan med flottan uteblev,
och belägringen måste redan i slutet av månaden upphävas.
Horn råkade i konungens onåd, och 1580 utsågs Pontus De la
Gardie, som en kort tid förut återvänt från en längre
beskickning till Tyskland och Italien, till generalfältöverste både i
Finland och Estland ävensom till ståthållare i Livland.
Det långvariga kriget, som fördes under så stora svårigheter,
saknade ej betydelse för Sverige i militäriskt avseende. Under
detsamma utbildade sig en hel rad skickliga krigare. Det var
särskiltden finska adeln, som nu fick göra sina lärospån. Henrik Klasson
Horn och hans son Karl, Jöran Boije, Arvid Henriksson Tavast
och flera andra kunna anföras som exempel. Av den livländska
adeln började många uppriktigt sluta sig till Sveriges sak och
uppträdde på ett helt annat sätt än en Klas Kursell och hans
likar bland de så kallade »hovmännen». Främst bland dessa liv-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
