Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKES POLITIK
ländska krigare torde kunna sättas Hans Wachtmeister,
stamfadern för den längre fram i Sverige mycket bekanta ätten.
Den verklige fältherren kom med Pontus De la Gardie, som
nu under ljusare utsikter än förut här i Österland
återupptog en verksamhet, som skulle utmärkas av de djärva bedrifter
och överraskande framgångar, som åt den svenska krigshistorien
så ofta skänkt glans. Han begav sig över till Finland, lämnade
Viborg den 21 oktober 1580 och ryckte mot Keksholm, som
efter en kort belägring intogs den 5 november. En fast punkt
hade vunnits vid sjön Ladoga, där snart svenska flottiljer visade
sig, och Keksholms län ansågs sträcka sig ända uppåt Norra
Ishavet. De la Gardie vände åter till Viborg och företog
därifrån på nyåret 1581 med ledning av kompassen över den
tillfrusna Finska viken till Estland en expedition, som i djärvhet
väl torde kunna jämföras med Karl X:s tåg över Bälten.
Ryssarna överraskades, och den 4 mars måste Wesenberg kapitulera.
De la Gardie reste över till Sverige och kunde återvända med
betydande förstärkningar. De trupper, som mönstrades på
sommaren 1581, beräknades till över 30,000 man. Därjämte
planerades ett anfall från finska sidan med nära 5,000 man. Det var
den största krigshär, som Sverige dittills haft på fötterna, och
mer än dubbelt större än den ordinarie styrkan. Under De la
Gardies frånvaro hade svenskarna under Karl Henriksson lyckats
erövra Lode och Fickel i Wiek. Nu intogs även Hapsal, och
De la Gardie vände sig därpå mot Narva, som började belägras
den 4 och efter två dagars beskjutning med stormande hand intogs
redan den 6 september under ett fruktansvärt blodbad. I en
högtravande segerbulletin på latin angiver De la Gardie själv de
omkomnas antal till 7,000 personer; inga skonades, vare sig män,
kvinnor eller barn, och besättningarna på de ryska fästningarna
i grannskapet slogos med skräck. Den 17 september erövrades
Ivanogrod mitt emot Narva, av ryssarna ansett hart när ointagligt,
och svenskarna ryckte därefter in i Ingermanland, där de små
fästena Jama och Koporie snart kapitulerade. Wittensten
erövrades den 24 november, och den lycklige segerherren kunde
hålla ett triumferande intåg i Reval. Estland var efter elva års
snart sagt oavbrutna fejder fullständigt bragt under Sveriges
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
