Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKES POLITIK
sin mor ärvt bland annat hertigdömet Bari och furstendömet
Rossano, båda belägna inom konungariket Neapels område.
Såsom änka hade Bona återvänt till Italien och året före sin död
lämnat Filip II ett större lån, för vilket räntan skulle utgå ur
tullen i staden Foggia, likaledes i Neapel (den s. k. doana di
Foggia). Drottning Bona dog 1557, och arvsfrågan blev invecklad
genom hennes testamente, i vilket hon bland annat åt Filip II
överlämnade de nämnda neapolitanska länen; testamentets
giltighet blev dock bestridd. Frågan invecklades ytterligare genom
Sigismund Augusts testamente och ledde till en av de långvarigaste
arvsprocesser historien känner; den blev faktiskt aldrig avgjord.
Konung Johan kunde uppträda först med sin egen fordran, 120,000
daler, och för sin gemåls räkning kunde han kräva hennes
hemgift, 32,000 gyllen, 50,000 dukater av inkomsterna i Neapel enligt
broderns testamente, ävensom 1/3 av drottning Bonas
förmögenhet i Neapel. Det var inga obetydliga summor för den svenske
konungen med hans dåliga affärer; han arbetade också i åratal
på att utfå dem och sökte intressera Europas mäktigaste härskare
för sin sak.
Det var dessa fordringar, som Johan efter Sigismund Augusts
död i främsta rummet tänkte på att bevaka, varjämte ett
förslag till förbund mot Ryssland framställdes. Några antydningar
från hans sändebud synas ha väckt tanken på möjligheten
av hans eget val till polsk konung, och när den svenska
beskickningen omsider i början av 1573 avgick under ledning av
Hogenskild Bielke, hade den i uppdrag att verka för detsamma. Men
vid sidan av talemännen för de övriga kandidaterna, ärkehertig
Ernst av Österrike och hertig Henrik av Anjou, kommo de
svenska sändebuden till korta. De hade inga presenter att utdela
— utan behövde själva låna penningar — och inga löften, som
lockade, att giva: ett förbund med Sverige var allt vad de kunde
erbjuda. Vid ett förberedande val fick Johan endast fem röster,
och i början av maj blev hertig Henrik av Anjou utkorad till
Polens konung. Johan III tog motgången kallsinnigt och sökte
träda i ett gott förhållande till den nye härskaren, då
emellertid dennes brådstörtade flykt den 19 juni 1574 åter gjorde den
polska valfrågan aktuell. Även nu uppställdes Johan III som
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
