Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 1. Utrikes politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKES POLITIK
Oranien. Icke ens hertig Karl hade till en början något sinne
därför, då han 1572 tycktes vara beredd att träda i Filip II:s
tjänst; han var ju dock vid denna tidpunkt endast 22 år gammal.
Lika främmande för Johan III:s åskådningssätt voro de tyska
furstarnas av luthersk konfession uppträdande, och när dessa jämte
åtskililga andra riksständer 1577 sammanslöto sig om Konkordieformeln,
kunde detta endast verka frånstötande på den svenske konungen. Så
kom det sig, att denne av personliga intressen, bland vilka
penningbehovet spelade en stor roll, och av personliga sympatier drogs
till de katolska makterna i Europa. Redan 1572 avsände han
en beskickning, bestående av Pontus De la Gardie och Klas Bielke,
till Belgien och Frankrike, och ehuru legaterna ej personligen
kommo till Spanien, fingo de likväl tillfälle att få sina uppdrag
framförda till dess konung. Visserligen rörde dessa uppdrag
närmast Johan III:s fränder i Tyskland och sjöfarten på Finska
viken, men sändebuden kunde även framkasta en vink om Johan
III:s beredvillighet att bistå den spanske konungen med ett antal
krigsskepp, ifall han ville ingå ett närmare förbund. Det var
en antydan, som föll i god jord. Fortsättningen av dessa
underhandlingar sammanhänger emellertid så nära med Johan III:s
kyrkopolitiska strävanden, att de helst torde böra behandlas i
samband med dessa.
Ett särskilt intresse, som Johan III i sina förbindelser med
främmande makter hade att bevaka, var det handelspolitiska.
Narvafarten skulle visserligen enligt freden i Stettin frigivas, med
undantag för de tyska ständernas vidkommande för
krigsförnödenheter och spannmål, men Johan önskade, att hela denna handel
skulle upphöra, och underhandlade därom, ehuru fruktlöst, med
Frankrike och Spanien. Fortfarande utrustades svenska eskadrar,
som på Finska viken uppbringade alla fartyg, vilka ej hade pass av
Johan III eller av konungen av Danmark. Reklamationer,
stundom ganska skarpa, gjordes i synnerhet från Frankrikes sida utan
att åstadkomma någon ändring, och man var ej i tillfälle att
på hotelserna låta följa någon handling. Passutfärdandet
utvecklade sig till en ganska lönande affär, och kaparbrev gåvos
stundom åt enskilda personer på villkor att konungen fick hälften av
vinsten. Den franske gesanten i Danmark föreslog till och med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
