Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
MISSNÖJE OCH STÄMPLINGAR
sarna, som motiverade flyttningen. Samma år transporterades
han till Gripsholm, där man i långt senare tid, ehuru bevisligen
utan grund, visste att utpeka ett ohyggligt rum högt uppe i
slottets sydvästra torn såsom Eriks förvaringsrum, och från
Gripsholm fördes han i juni 1573 till Västerås.
Men det var icke endast kring den avsatte konungens namn,
som de missnöjda samlade sig. Den franske gesanten i
Danmark, Dançay, som hyste ett så livligt intresse för Nordens
angelägenheter, inrapporterade 1572 till sitt hov en ytterst sällsam
berättelse, som väl icke alldeles kan vara gripen ur luften. Två
av de förnämsta i Sverige — vilka de voro uppgives icke, men
troligen avses Hogenskild Bielke och Gustav Banér — hade
uppsökt honom, klagat över landets dåliga styrelse, över det
kostsamma kriget mot Ryssland, över söndringen mellan konung
Johan och hertig Karl m. m. De och flera med dem hade
beslutat att bemäktiga sig regeringen, på samma sätt som de hade
innehaft den före Gustav Vasas tid, och de skulle sedan skifta
lika mellan bröderna; men för detta ändamål behövde de en
riksföreståndare och hoppades att få en sådan genom den franske
konungens ingripande. Det var, om man får tro Dançay, fråga
om ingenting mindre än en sammansvärjning mot hela Vasaätten
och om valrikets återställande, och det var icke just någon
smickrande skildring av det kungliga huset, som lämnades
fransmannen: Gustav Vasas far hade varit alldeles tokig, Gustav
Vasa själv hade haft sina sällsamma ryck, och sönerna voro
mycket värre — man torde böra erinra därom, att Dançay vid
andra tillfällen gav en vida mera fördelaktig karakteristik av den
kungliga ättens medlemmar. I dessa dunkla planer, som, ifall
uppgifterna äro grundade, kasta ett egendomligt ljus över den
tidens svenska adel, inblandades tidigt en tredje person, som i
viss mån synes hava ändrat deras riktning. Det var den i
Sverige naturaliserade, högförnäme franske adelsmannen Karl de
Mornay, friherre av Varennes, konung Eriks gunstling och en av
de skickligare anförarna å svenska sidan under sjuårskriget. År
1566 hade han blivit tillfångatagen och återvände ur fångenskapen
först 1571, då han strax kom i gunst hos konung Johan, som
anförtrodde honom de viktiga fästena Älvsborg och Gullberg
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
