Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
vid Västerhavet, och likaså hos hertig Karl. Det var tydligen
en både bildad och älskvärd man — dessa egenskaper synas ha
gått i arv på hans son med Anna Trolle, Johan de Mornay —
men lika äventyrlig, opålitlig och lättsinnig som hans
ståndsbröder i Frankrike under hugenottkrigen. Redan i slutet av
1572 torde han hava kommit i beröring med Dançay. Under
Eriks regering hade han en gång förmedlat förbindelserna med
änkehertiginnan av Lothringen, och denna ränkfulla furstinna
framskymtar nu än en gång vid sidan av Mornays namn i vår
historia. Vad han ytterst åsyftat är ej gott att säga, mer än att
han ville befria konung Erik, som enligt honom skulle varit vid
sitt fulla förstånd, ur fängelset. För detta senare ändamål trädde
han i förbindelse med Eriks franske trädgårdsmästare, Jean Allard,
en äventyrare av renaste vatten, som föregav sig hava reda på
den skatt, som Erik skulle ha nedgrävt, innan han måste giva
sig fången, och om vilken rykten spökade under hela Johans
regering. Därjämte inledde han underhandlingar med
hövitsmännen för de skotska legotrupper, som 1573 överfördes till
Sverige, Archibald Ruthwen och Gilbert Balfour, som synas hava
varit sannskyldiga typer för den tidens vilda och samvetslösa
skotska adel, och slutligen meddelade han sig även med hertig
Karl. At denne anförtrodde han hemligheten om den
förborgade skatten, inför denne lät han förklara, att, vad konung Erik
angick, hans mening endast vore att förskaffa honom en
drägligare och mera värdig behandling, men att han därjämte ämnade
störta konung Johan från tronen och insätta hertigen i stället.
Huru långt den unge hertigen gick in på dessa förslag låter sig
numera icke med säkerhet avgöra. Det är möjligt, att det,
endast varit talet om skatten, som lockade honom. Själv
förklarade han längre fram, att han avböjt förslaget om
tronförändringen, och hans försäkran i detta fall kan icke med nu
tillgängligt bevismaterial vederläggas. Men han lyssnade i varje
fall till de farliga förslagen, han yppade dem icke, innan
sammansvärjningen upptäcktes, och han var visserligen därigenom
komprometterad.
Om de sammansvurna uppgives från flera håll, att de ämnat
bringa konung Johan om livet, men om sättet, huru mordplanen
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
