Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG JOHANS INRE STYRELSE
verken och hjälpstockar, allteftersom ögonblickets behov krävde.
Därjämte praktiserades tvångslån och indragning av löner och
underhåll; man tillgrep förpantningar och försäljning av s. k.
bördsrätter, monopolisering av koppar- och järnhandeln,
fartygsförsäljning, myntförsämring och till och med letande efter dolda skatter.
Och det påstods, att besluten härom stundom fattades icke med
samfällt råd, såsom lagen bestämde, utan efter kamrerarnas
godtycke, ja till och med av »köksskrivaren och sådant sällskap».
Under den tryckande finansnöden vidtog man 1573 och 1582
en för den tiden ovanlig åtgärd. Man utarbetade nämligen ett
slags rikshuvudbok, sammanfattningar av rikets samtliga utgifter
och inkomster. Resultaten voro nedslående. Mot en årlig
utgift av 895,648 daler svarade 1573 en inkomst av 442,513 daler,
mot en utgiftsstat 1582 av 758,294 daler svarade en inkomst av
588,800 daler. Det förra året sålunda en brist om 435,135 daler,
det senare en brist av 169,494. För så vitt dessa siffror äro
tillförlitliga, hade likväl vid det sista tillfället en icke så obetydlig
förbättring inträtt.
Under dylika omständigheter hade en strängt ordnad och
kontrollerad finansförvaltning erfordrats, och det var detta, som
saknades. I den tidens rådslag, så gott som från det första och
till det sista, förekomma anmärkningar, upprepade i mildare och
skarpare form, mot oordningen i uppbörd och utgift och
föreslogos utvägar till förbättring — men påtagligen utan resultat.
Man anmärkte särskilt mot den oordentliga och dryga
hovhållningen och mot de många onödiga personer, män och kvinnor, som
samlades i hovet, vilket den tiden visserligen omfattade en personal
av helt annat slag än i våra dagar. År 1573 upptogos sålunda
för konungens och prinsessan Elisabets hov icke mindre än 1,040
personer och hela utgiften beräknades till 134,131 daler; den senare
hade 1582 stigit till över 140,000 daler: både vid det ena och
andra tillfället sålunda en högst betydande procent av hela
utgiftsstaten. Man föreslog gång efter annan indragningar för att
återbringa hovhållningen till vad den varit under konung Gustavs
tid, men såsom det synes förgäves. En utgiftspost, som upprepade
gånger gjordes till föremål för anmärkningar, gällde anslagen
till byggnadsarbeten på slott, gårdar och kyrkor. Också äro
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
