Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 2. Missnöje och stämplingar. Konung Johans inre styrelse - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
halt med ungefär hälften, de senare i vikt med ungefär en
tredjedel, i halt med mer än tre fjärdedelar. För att anskaffa silver
till förmyntningen uppköptes bland annat gammalt mynt, som
sedermera ommyntades: det var det så kallade växleriet, som
under några år spelade en stor roll i Johan III:s finanspolitik.
Efter 1573 inträffade emellertid en förändring till det bättre, och
1576 bestämdes, att klippingsmyntet skulle inväxlas mot runt
mynt efter en kurs av 26 mark på dalern, som åter kom att
svara mot 4 mark uti nytt mynt. Men under de sista åren
inträdde en ny period av myntförsämring, som fortgick till
konungens död; de nya en-markstyckena svarade endast mot 2 öre av
Johan III:s bättre mynt, och sex mark svarade sålunda mot en
daler. Upprepade öppna brev mot myntets »förakt» med de
strängaste straffbestämmelser vittnade om vilket missnöje som
härigenom framkallades i landet.
3.
SVENSKA KYRKAN 1560—1573. DEN LITURGISKA
STRIDEN OCH UNDERHANDLINGAR MED ROM.
Den svenska kyrkans anslutning till den tyska protestantismen
hade under Gustav Vasas regering blivit en avgjord sak, ehuru
man icke direkt omfattat den Augsburgska bekännelsen eller
antagit namnet lutheraner. Däremot var kyrkans inre ordning ännu
obestämd, och konungen hade aldrig velat binda sina händer
genom samtycke till en kyrkoordning, trots alla försök, som gjorts
i den vägen. Olavus Petri hade redan tidigt förlorat allt egentligt
inflytande på den kyrkliga utvecklingen, och det var endast sällan
efter brytningen med konungen, som hans mening inhämtades.
Efter Normans bortgång framstod reformatorns yngre broder,
ärkebiskopen Laurentius Petri, som de kyrkliga intressenas
främste målsman, bevarade denna ställning i över tjugu års tid ända
till sin död och har visserligen genom sin verksamhet mer än
någon annan samtida bidragit till att befästa den protestantiska
bekännelsen och kyrkoformen i vårt land, så att alla försök att
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
