Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
»som kunde röra gråsten till tårar», mot den »glupande ulven»
Lasse i klostret, vilken därjämte genom en i avskrifter spridd
nidskrift mot det protestantiska prästerskapet ökat förbittringen.
Under sådana förhållanden fick Possevino i uppdrag att
skyndsamt åter begiva sig till Sverige. Han anlände dit i slutet av
juli 1579, numera öppet uppträdande som jesuit, och stannade
över ett år. Han fann visserligen före sig både det spanska
sändebudet och en tatarisk beskickning, och Stockholm tycktes
sålunda vara en brännpunkt för den europeiska diplomatien.
Men i själva verket var ställningen väsentligen förändrad. Den
spanska underhandlingen hade strandat, och i slutet av året
synes Eraso hava lämnat Sverige. Possevino fann konungen
full av bekymmer för den oro, som skulle uppstå i landet, om
man mera öppet verkade för katolicismens införande.
Visserligen förklarade sig Johan varken vara lutheran eller kalvinist
utan fortfarande god »katolik», men han ville ej släppa sina
fordringar, åtminstone icke alla. Rådsherrarna, bland vilka
Possevino synes hava räknat på icke så få, funno sig föranlåtna att i
februari 1580 göra konungen en allvarsam föreställning. Ett
allmänt rykte hade uppstått, att hans avsikt vore att i sitt rike
införa någon »gammal eller ny villfarelse». Han borde därför
sammankalla ett kyrkomöte, förklara, att hans innersta mening
varit att åstadkomma en »allmän kyrkounion», han borde
återupprätta akademien i Uppsala, återinsätta »de lärdaste av
prästerskapet», som blivit avsatta, o. s. v. Icke heller kunde
katolicismens sak främjas därigenom, att konungen längre fram på året
i den påvlige legatens närvaro på ett uppseendeväckande sätt
berövade biskop Mårten i Linköping biskopsvärdigheten, därför
att han avfallit från liturgien. Å ömse sider började illusionerna
skingras, för Johan III om möjligheten av en kyrklig union, för
den katolske legaten om möjligheten att utan villkor återföra
Sverige i den romerska kyrkans sköte. En enda men visserligen
en ganska stor framgång vann den senare därigenom, att
tronföljaren, hertig Sigismund, numera till faderns harm, öppet
övergick till den katolska kyrkan. Det var vid honom, som
förhoppningarna om en katolsk reaktion i Sverige hädanefter skulle
knytas. Legaten fick inskränka sig till att åt Vadstena kloster
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
