Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERHANDLINGAR MED ROM
De båda makterna skulle under vissa förutsättningen bistå varandra
med ett antal fartyg och krigsfolk, dock skulle den spanske
konungen för det första årets svenska hjälp lämna en betydande
penningsumma. Sådana förhållandena voro — i Nederländerna
hade frihetskriget fortgått sedan ett par år tillbaka — var det
Sverige, som först skulle lämna hjälpen och som sålunda ägde
att uppbära den stipulerade ersättningen, men Filips godkännande
av fördraget dröjde och uteblev slutligen alldeles; förmodligen
var han icke i stånd att lämna den äskade penningsumman. Det
talades därjämte om märkvärdiga och äventyrliga förslag rörande
ett gemensamt anfall på Danmark, varvid även Polens biträde
påräknades. Spanien skulle få de danska öarna och Jylland
jämte Öresundstullen, Sverige de danska landskapen öster om
Sundet o. s. v.
Det spanska sändebudet stannade mer än ett år i Sverige
men under växande svårigheter och råkade slutligen fullständigt
i onåd. Flera orsaker torde därtill hava bidragit. Först och
främst avhördes ingenting vidare från Filip II. I oktober 1578
erhöll Johan III underrättelse om påvens avslående svar på hans
fordringar och blev mycket nedstämd därav. Genom sin
katolske sekreterare Jakob Typotius fortsatte han till en tid
underhandlingen och lät genom honom såsom oeftergivliga villkor å
sin sida framhålla medgivande av nattvardskalken åt lekmän, av
prästäktenskapet och av mässans hållande på svenska, men svaret
blev nu som förut avböjande. Utsikterna i det ryska kriget
hade ljusnat, och Spaniens hjälp kunde sålunda synas mindre
behövlig. Det spanska sändebudet antyder även farhågor för
hertig Karl och dennes inverkan på brodern. Slutligen hade en
stigande opposition bland det protestantiska prästerskapet och
menigheten i Stockholm rest sig mot Laurentius Nicolai och
dennes verksamhet i klostret. Ärkebiskopen fann sig föranlåten
att skarpt uppträda mot honom och lät sprida några uppsatser
riktade mot papisternas stämplingar. Han avled kort därefter
1579, full av oro över den svenska kyrkans framtid och
ångrande, säges det, att han understött den liturgiska rörelsen,
vars rätta innebörd nu tycktes framträda. Mäster Abraham
själv hade samma år vågat uppträda i Uppsala med en predikan,
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
