Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
Men det ville icke rätt lyckas att genom maktspråk komma
de svenska prästerna att läsa ett visst mått kyrkofäder om året
eller att göra en gudstjänstordning populär, som förutsatte en
rik kyrka och ett högt bildat prästerskap. Hela den liturgiska
rörelsen, som framkallat en lång rad stridsskrifter, hade
dessutom tagit en obotlig skada genom de oförsiktiga
underhandlingarna med påvestolen och vållade numera endast söndring i
sinnena, samvetsbetänkligheter eller öppet motstånd. Det senare
var fallet i hertigdömet. Här öppnades en fristad och bereddes
underhåll åt dem, som konungen förföljde. Den 1579 avsatte
kyrkoherden i Vadstena Jesper Marci gjordes sålunda 1581 till
superintendent i Värmland samt Vadsbo och Valla härad, som
hertigen tagit sig för att avsöndra från Skara stift. Samma år
inkallades den avsatte biskop Mårten i Linköping och gjordes
till kyrkoherde i Nyköping, där hans son Olaus Martini, den
blivande ärkebiskopen, något senare blev skolrektor, och 1583
infann sig förre professorn i Uppsala Petrus Jonæ efter att först
hava sökt sin tillflykt i Tyskland. Konungens förbittring var
stor, men han vågade ingenting företaga mot furstendömet; hans
förföljelser ogillades dessutom av riksrådet, som mer än en gång
varnade för vådorna av religiösa oroligheter. År 1586 valdes till
och med Petrus Jonæ till biskop över Strängnäs stift, och på
ett kyrkomöte i Örebro samma år förklarade stiftets
prästerskap formligen, att ingen förändring skulle ske i fråga om
ceremonierna utöver 1572 års kyrkoordning.
År 1583 hade Johan III börjat omdana kollegiet i Stockholm i
protestantisk anda till en verklig högskola för att ersätta
akademien i Uppsala, som under de föregående striderna upplösts.
Där anställdes sålunda efter hand några framstående män, såsom
Jacobus Erici och Ericus Jacobi Skinnerus samt de båda
norrlänningarna Nicolaus Olai Botniensis och Petrus Kenicius,
samtliga längre fram professorer i Uppsala, de två sistnämnda
blivande ärkebiskopar. Även dessa drevos snart till ett bestämt
uppträdande mot den liturgiska rörelsen, varom mera längre
fram, och denna ägde allt framgent ännu en motståndare,
kanske den fruktansvärdaste av alla. Abraham Angermannus hade
en tid varit kyrkoherde på Åland, men då han icke ville ned-
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
