Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 3. Svenska kyrkan 1560-1573. Den liturgiska striden och underhandlingar med Rom - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN I1II, HERTIG KARL OCH HÖGADELN
lägga sitt motstånd, hotades han med förvisning till ryska
gränsen och flydde till furstendömet. Icke ens där ansåg han sig
vara i säkerhet utan begav sig över Norge till Tyskland, där
han som landsflyktig tillbragte omkring elva år. En
fullblodig representant för den strängaste lutherska renlärighet,
obesvärad av och även i viss mån föraktande vetenskaplighet, i
verklig själsodling underlägsen sina förnämsta motståndare,
angrep han dessa på det hänsynslösaste sätt med smädelser och
skällsord, med medvetna eller omedvetna förvrängningar, med
de djärvaste anklagelser för förstucken katolicism och med mer
eller mindre långsökta kvickheter av grövsta slag. Liturgien,
vilken gärna framställdes som ett verk av Herbest, Klosterlasse
och Possevino, var för honom vilddjuret, sfinxen, det helvetiska
vidundret, den herbestialiska huggormen, och dess försvarare
jämfördes med Judas Iskariot o. s. v. Man måste beklaga, att
den lutherska riktningen i Sverige hade en så föga värdig och
rå förkämpe, men den ståndaktighet, varmed han bar sin
landsflykt, skänkte honom en smula av martyrens gloria, hans
våldsamma skrivsätt och hans plumpa skämt gjorde intryck på
obildade sinnen, och sällsamt nog skulle den svenska kyrkan, om
än för en kort tid, samlas kring honom såsom kring sin
stödjepelare.
4.
JOHAN II, HERTIG KARL OCH HÖGADELN.
Johan III var, liksom Gustav Vasas övriga söner, rikt
begåvad. I boklig bildning torde han överträffat alla bröderna,
även Erik. Han behärskade mer eller mindre grundligt flera
språk. Hans teologiska studier äro förut berörda. Därjämte
var han i hög grad konstnärligt och estetiskt anlagd. För svenska
språket synes han hava ägt ett rent formellt intresse, hur föga
han än var i tillfälle att verka för dess utveckling. Hans
byggnadsplaner och arkitektoniska intressen äro ryktbara. De gällde
icke blott borgar och slott utan även kyrkorna och själva
städerna. Det var icke endast huvudstaden, som i detta hänseende
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
