Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN II1I
därjämte till ytterlighet hetsig. Han talade själv förskönande
om sin »koleriska komplex och martialiska natur» och
synes tidtals hava varit alldeles oefterrättlig. Med dessa
egenskaper var han föga ägnad att fortsätta Gustav Vasas personliga
regeringssätt, och likväl lät han mer än en gång förstå, att han
ville regera enväldigt och att hans förslag i allmänhet visat sig
vara de bästa — en rätt sällsynt grad av högmod och
självtillräcklighet gjorde sig nämligen också gällande.
Huru olika var icke den yngste brodern, Karl! Vid späda
år berövad en moders vård och vid tio års ålder faderlös,
framträder han, när hans offentliga verksamhet börjar, som en
begåvad och viljestark, men illa uppfostrad, självrådig och egoistisk
yngling, som aldrig lärt och aldrig skulle lära att lägga band
på ett våldsamt lynne, åt vars utbrott han alltför ofta hängav sig.
Utrustad med ett skarpt förstånd, visade han sig som en
hänsynslös rättspockare, och processlysten lagtolkare, så snart det
gällde hans egna intressen. Såsom yngling lätt nog inlockad
i tvetydiga eller vågade företag, utvecklade han sig emellertid
efter hand till en skarpsynt och slagfärdig statsman och hade
redan som hertig ett politiskt system utbildat, vartill vi längre
fram återkomma och som delvis åtminstone stödde sig på
studiet av Sveriges lag. Ensam bland sönerna arvinge till faderns
praktiska intressen, skötte han sitt furstendöme utmärkt och
förstod att vinna folkets sympatier. Han umgicks gärna och
trivdes väl med allmogen. Med en berättigad stolthet kunde han en
gång hänvisa till de förbättringar han åstadkommit i sitt
furstendöme och åberopa, att hans undersåtar i honom sågo ej blott sin
landsherre utan sin »köttslige fader». I bildning och själsodling
återstod han efter de äldre bröderna liksom efter många av sina
samtida, och hans grova språk var riksbekant. I teologien
ensamt ägde han grundliga insikter, men om hans klassiska
studier fälldes förklenliga omdömen, och när han på egen hand
tog sig för att behandla svenska språket, blev resultatet särdeles
knaggligt. Ömsom fruktad och uppsökt av den svage brodern
på tronen, stod han till denne i ett egendomligt förhållande.
Oupphörligt tycktes en brytning stå för dörren, och lika ofta
framtvangs ett närmande, då bröderna kände sig behöva varandra.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
