Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brödrastriderna - III. Johan III:s regering 1569-1587 - 4. Johan III, hertig Karl och högadeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN t1l11, HERTIG KARL OCH HÖGADELN
Med den samverkan i riksstyrelsen, som Gustav Vasas testamente
antydde, blev det emellertid under dessa förhållanden klent nog
beställt. Den avbröts och återknöts gång efter annan.
Det fanns emellertid i ledningen av den politiska utvecklingen
en tredje faktor att räkna med, och det var den svenska
högadeln, representerad i riksrådet. Det var en ny generation, som
vuxit upp, vida skild i bildning, intressen och anspråk från den
närmast föregående och väl i stånd att giva uttryck åt
anspråken. Redan hos Per Brahe, Gustav Vasas systerson och snart
den äldste i rådet, framträder skillnaden. Ehuru riksdrots, tog
han ej någon synnerligt aktiv del i regeringen, men synes
ha verkat så mycket mer vid sidan och har i sin »Hushållsbok
för ungt adelsfolk», till vilken vi i annat sammanhang återkomma,
givit uttryck åt den nya uppfattningen eller, om man så vill,
åt en gammal uppfattning, som framträdde i ny dräkt. Till de
äldre i rådet hörde vidare Hogenskild Bielke, en slug och
försiktig, ej alltför pålitlig politiker, men därjämte lärd och en av
våra första historiska forskare och samlare. Han ägde ett för
den tiden vackert bibliotek med sådana dyrbarheter som den
äldsta handskriften av Västgötalagen och biskop Brasks brevbok.
Hans forskningar gällde, såsom redan antytts, i främsta rummet
adelns ställning under medeltiden, och han samlade outtröttligt
avskrifter av handlingar, belysande detta ämne. Bräcklig till
hälsan, hade han särskilt dåliga ögon, och man sökte en orsak
därtill i hans trägna sysslande med pennan. I betydelse och
begåvning överglänstes han likväl snart av en yngre medbroder,
Erik Sparre. Efter utländska resor återkommen till Sverige i
början av Johans regering, fann han en beskyddare i Per Brahe,
med vars dotter han gifte sig, och befann sig redan vid
tjugusex års ålder i riksrådet. Grundligt bildad i sin tids
vetenskaper, särskilt den statsrättsliga, uttryckte han sig lika ledigt på
latin som på svenska, vilket senare språk han behandlade
förträffligt och med en elegant piktur, som det ännu i dag är ett
nöje att se. Han blev också rådskretsens store teoretiker, vars
kunskaper och penna togos i anspråk, när det gällde uppsättandet
av större statsskrifter. Nära de nu nämnda stodo även Hogen-
13—201267. Sveriges historia. V.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
