Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 1. Konungavalet i Polen 1587. Kalmare stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III
riket. I avseende på tronföljden bestämdes, att den äldste sonen
skulle uppfostras för Sveriges räkning, en yngre, om man så
fann för gott, för Polens. Om äldste sonen behölle båda rikena,
skulle en av bröderna, men ej flera, i Sverige förses med
furstendöme.
Det återstod en viktig punkt, frågan om regeringen i Sverige
och svenska regeringsärendens behandling, när konungen var i
Polen. Därom bestämdes bland annat, att konungen vid sin
sida i Polen skulle hava en svensk hovkansler, ett svenskt
riksråd och svenskt kansli; det förutsattes, att överläggningar med
svenska rådsdeputerade kunde äga rum i Polen, men det föreskrevs,
att inga i Polen utfärdade förordningar finge gällande kraft
utan ständernas samtycke, och att icke heller några
underhandlingar rörande Sverige finge föras med främmande makter utan
de ständers samtycke, som vederborde. Det hette slutligen i
en ryktbar paragraf, att under konungens frånvaro regeringen
i Sverige skulle föras av sju personer inom eller utom rådet,
av vilka hertig Karl skulle utse en och som vartannat eller vart
tredje år skulle ombytas, varjämte till förnämligare ämbeten,
som blevo lediga, förslag av rikets råd skulle upprättas, som
sedan underställdes konungen.
Tillägg till denna författning kunde göras med hertig Karls
och de svenska ständernas samtycke, och då det föreskrevs, att
dylika tillägg även skulle beseglas av hertigen och de förnämsta
ständerna på ett allmänt möte, förutsattes följaktligen dessas
godkännande. Att vissa paragrafer även förutsatte de polska
ständernas samtycke var uppenbart, ehuru det ej var tydligt uttalat,
varigenom det hela fick en något osäker karaktär. Om
bevakandet av Sveriges intressen i en blivande union förtjänar erkännande,
kan ej samma fördelaktiga omdöme fällas om
regeringsparagrafen. Den var hopkonstruerad utan hänsyn till verklighetens krav
och röjde alltför mycket frånvaron av en öppen blick för behovet
av en stark regering hemma i Sverige. Snart nog såg man i
densamma förnämsta beviset för att hela författningen tillkommit
i högadelns intresse för att spela regeringen i dess händer under
konungens frånvaro, och det påstods, att Erik Sparre i sådant
syfte författat aktstycket. Att denne senare haft en betydande
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
