Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionen med Polen och den politisk-religiösa brytningen 1587-1600 - I. Sigismund i Polen. Konung Johans sista år - 1. Konungavalet i Polen 1587. Kalmare stadgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALMARE STADGAR
andel i redigeringen är sannolikt, men å andra sidan kan
riktigheten av den redan anförda uppgiften knappast betvivlas, att
konungen tagit första steget till dessa stadgars uppsättande, liksom det
är tydligt, att han haft en väsentlig del i formuleringen av många
paragrafer. Att han längre fram hördes påstå, att vissa punkter
tillkommit honom ovetande, vittnar endast om en uppsåtlig eller
ouppsåtlig minnesslöhet. Att aristokratiska intressen i vissa
punkter gjort sig gällande är uppenbart, men försåvitt hänsyn
till hertig Karl för dem trädde tillbaka, torde man ej vara
oberättigad att antaga, att detta skett med konungens goda
minne. Förlikning mellan bröderna hade nyss med stor möda
åvägabragts, och det är tydligt, att hos konungen misstron mot
den härsklystne brodern ännu dröjde kvar.
Att Kalmare stadgar i viss mån riktade sin spets mot hertig
Karl synes även bevisas därav, att konstitutionerna hemlighöllos
för denne. Fram på sommaren inhämtades hertigens mening om
hertig Sigismunds utresa till Polen. Han svarade försiktigt och
undvikande, att enligt hans åsikt Sigismund vore nog försörjd
med riket Sverige, men att om hans fader så fann för gott och
han själv hade lust därtill, hertigen önskade lycka och
välsignelse till samma resa. Om de en månad förut i Vadstena
beseglade stadgarna nämndes emellertid för hertigen icke ett ord, och
när han längre fram fick nys om, att någonting i den vägen
var gjort, och begärde upplysningar, fick han endast undvikande
svar. Han hade allt skäl att känna sig sårad. Lika litet togs
något steg för att inhämta de svenska ständernas samtycke.
Att saken på detta sätt hemlighölls, däri synas dock riksråden
icke ha haft någon skuld. Ett par av dem, som åtföljde
Sigismund till Polen, fäste åtminstone året därefter dennes
uppmärksamhet på nödvändigheten av, att stadgarna underställdes hertigen
och Sveriges ständer för att få deras bekräftelse.
Under tiden hade de svenska sändebuden haft att utföra ett
svårt värv i Polen. Den polska adeln var som vanligt delad
i partier; emot storkanslern Jan Zamoisky stod den mäktiga
ätten Zborowski. Som vanligt anmälde sig också många
främmande tronkandidater — fyra österrikiska ärkehertigar, den ryske
tsaren Feodor, den avlidne konungens broder Andreas Batory —
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
